|
Inlägg #1: Postat: 2004-04-16 00:03:00
|
|
Ingrid O Losell |
Så förunderligt, Isabella; Vi simmade lungt, min medsimmare och jag - visst såg vi "världens torra konturer" där utanför vår trygga, välputsade glaskupa, men livet lät oss ändå ta nya vändor. Visst fick vi våra kallsupar av och till - men ingen fick oss att storkna så som den senaste. Du vet vad jag menar. Den här dikten blir nog min favorit, tror jag ;o
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2004-04-16 10:02:00
|
|
Thomas L. Aabo |
Bra. Men det här känns som en helt ny sida av dig. kanske mig som...
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2004-04-16 11:43:00
|
|
AC Collin |
Har inte guldfiskar lika dåligt närminne som hundar? hur man nu har lyckats klura ut det. Kommer att tänka på fisken som lycklig simmade runt, runt i sin skål och sa “Här har jag inte varit förut! Här har jag inte varit förut! Här har jag inte varit förut...” ;- Tristessen bortmuterad? Tack för att du fick mig in i de tankebanorna, Isabella. "Vilket trevligt kök, bor jag här?" :-
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2004-04-16 14:52:00
|
|
Alf Carlsson |
Guldfisken har åtminstone inte valt sin situation, och kan än mindre göra något åt den, vilket bör ses som en förmildrande omständighet. Tragiken i döden som den arma djurets enda återstående frihet är inget heller som direkt höjer humöret...att ta språnget och dö direkt eller dö av tristess.
|
| |
|
Inlägg #5: Postat: 2004-04-16 16:18:00
|
|
Catherine |
Det finns inte mycket hopp om livet i denna dikt, känns verkligen jobbig, och då syftar jag på innehållet.. Perspektivet är mycket intressant, hur inneslutna vi ofta är i vår egen värld. Gillade särskilt: "från
sitt fönsters
spännyta
som skiljer ut
världens
torra konturer
från
sina
snäva vändor
av
ett enda liv,
i samma och
åter
samma
omkrets.
|
| |
|
Inlägg #6: Postat: 2004-04-16 19:03:00
|
|
LEN |
Fyndigt och vackert
|
| |
|
Inlägg #7: Postat: 2004-04-16 21:53:00
|
|
Karin |
Fantastisk tycker jag. "simhud mellan ledan och reprisen" är makalöst formulerat. På nåt vis fattar man det går att ta sig fram i dom här ledorna ändå och i
"var dag bär en ny kallsup med
sig" tycker jag finns en ironisk slutkläm med din kända glimt!!
|
| |
|
Inlägg #8: Postat: 2004-04-17 19:31:00
|
|
copycat |
Detta instängda fiskperspektiv. Jag lever mig in och vill också ut! Träffsäkert, Isabella! Tycker om illustrationen "simhud mellan ledan och reprisen" & "var dag bär en ny kallsup med sig". Dina dikter har snudd på osentimental skärpa och det är mkt effekt!fullt!
|
| |