Valt inlägg:
Så förunderligt, Isabella; Vi simmade lungt, min medsimmare och jag - visst såg vi "världens torra konturer" där utanför vår trygga, välputsade glaskupa, men livet lät oss ändå ta nya vändor. Visst fick vi våra kallsupar av och till - men ingen fick oss att storkna så som den senaste. Du vet vad jag menar. Den här dikten blir nog min favorit, tror jag ;o
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?