Valt inlägg:
Det finns inte mycket hopp om livet i denna dikt, känns verkligen jobbig, och då syftar jag på innehållet.. Perspektivet är mycket intressant, hur inneslutna vi ofta är i vår egen värld. Gillade särskilt: "från
sitt fönsters
spännyta
som skiljer ut
världens
torra konturer
från
sina
snäva vändor
av
ett enda liv,
i samma och
åter
samma
omkrets.
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?