Bredband ger mej vingar

Den här tråden diskuterar artikeln Bredband ger mej vingar.
Inlägg #1: Postat: 2004-02-10 17:40:00
Leopard
Vadå inga kommentarer? Det här var ju en kanontext! :
Bredband är verkligen ett sätt att minska segregationen. Min mormor och morfar har bredband, men har inte kopplat in det. Suck!
Inlägg #2: Postat: 2004-02-10 19:08:00
Sofia E
Kul att se dig på sourze igen! Jag som brukar förbanna bredbandets intåg i mitt liv med "Och här sitter jag och ugglar och försöker världsförändra genom en skärm, när jag kan gå ut och göra det på riktigt". Men du gav mig en lite annan syn på det hela...
Inlägg #3: Postat: 2004-02-14 08:56:00
Maria Flink
Så var man inne och kollade runt och hittade en text från någon som man inte hört av på länge...eller så har jag inte varit inne på längeså är det nog,ehrm...eller kanske bägge delarna. Bra text! Jag kan vara lite teknikrädd, men bredband hurrar jag för. Kramelikram Maria
Inlägg #4: Postat: 2004-02-16 17:00:00
Ingrid
Wow! Det kom ett mail ... En klasskompis för 20 år sen fann texten på min hemsa och vi hittade varandra på nytt ... Micaela skrev; "Håller fullständigt med dig..." sedan räknade hon upp sina starka argument. Snacka om respons!
>> go to me
Inlägg #5: Postat: 2004-02-19 19:19:00
Elisabeth Losell
Så sant! Med bredband kan ALLA som har förmånen att kunna ha det på ett fantastiskt sätt hålla sig uppdaterad om vad som finns därute. Tänk bara vilken tillgång för alla döva barn tex.
Inlägg #6: Postat: 2004-02-20 03:26:00
Hallberg, Agneta
Bredband ger mig vingar
för med dom jag mig svingar
runt klotet i min egen takt
till ett pris som som är fast
inga krångliga rabatter
ingen väntan på trista flygplatser
så en konkurrent jag då kanske är
men se det struntar jag i nu när det tär
i kroppen den skröpliga.
Med mina Bredbandsvingar jag mig roar
och ibland till Skåne färden bär utan broar
hos Bildmakarna jag tittar in för fika
vad statistiken säger kvittar mig lika....!
Inlägg #7: Postat: 2004-02-20 10:12:00
Joel Ottosson
Jag holler med
Inlägg #8: Postat: 2004-02-20 11:57:00
nemo
Det där som din geniale bror Åke spekulerade i, att använda grundvattnet som nät, skulle inte det vara något att ta tag i?
Inlägg #9: Postat: 2004-02-20 23:18:00
Sunny
Du har så rätt så! Där jag befinner mig just nu i livet kan jag inte flytta på mig i Real live så mycket men mina bredband tar mig jorden runt!
Inlägg #10: Postat: 2004-02-26 19:08:00
Steffe
En av dom bättre artiklar som man har läst i dagens media.Datorn med bredband är ett måste för många rörelsehindrade så dom kan hålla sig ajour med vad som händer utanför dörren.
Inlägg #11: Postat: 2004-02-26 19:16:00
Steffe
Att ej föringa barnens surfande/chattande över internet för att samla iformation etc. Därför har jag valt bredband och man får ej glömma att det är väldigt lätt att "kapa" ett modem med en dyr räkning som påföljd.
Inlägg #12: Postat: 2004-03-02 16:03:00
kurt-helge
Bra artikel, och bra bett i kommentarerna ser jag.
Inlägg #13: Postat: 2010-04-20 05:13:00
blonden
Hej i natten. Minns helt enkelt inte om Jag hade artigheten nog att svara på ditt snälla mail från igår? Om inte så ber jag om ursäkt för det. Minns mycket väl att du skrivit, vad du skrivit, även hela denna underbara text. Bredbandet ger dig vingar som det ger mig en social natt av andra vänner, ett helt annat liv som tydligen funnits som en rörelse utan namn sen tidigt 70-tal.Insomnian nådde nog sin kulmen mellan 68-75 i samband med wietnamnkrigets fasor. Det är fint av dig att kanske tycka lite synd om mig. Men för min egen del så har jag nog haft en oerhörd tur. En underbar Fru som är insatt i min sjukdom sen den dagen jag fick diagnosen. Och har hon haft några frågor så har jag själv kunnat besvara dom. Antingen från att helt enkelt känna efter. Eller så kan jag gå tillbaka till min personliga erfarenhet som Mentalskötare. På Psykakuten fick man dagligen in patienter med utmattningssymtom som tex förvirrning och extrem rastlöshet. Sk krigspsykos, ofta orsakade av en personlig kris rent socialt.
I dom fallen räckte oftast en Haldolinjektion intramuskelärt i Glutus Maximus och några dagars sömn så såg man till 98 inte till dom igen. Dom hade bara varit vakna bra mycket längre än deras kroppar någonsin sett maken av och svarade i självförsvar med schock. De andra två procenten brukade vara kända etyliker. Dom fick samma behandling men Med B-12 sprutor istället.

Första gången jag träffade en patient med insomnia var faktiskt när jag bytte inrikning från Akutpsyk till AkutPsykosPsyk. Där mötte man på både debutanter och kroniker. Vissa var gamla i gården och sökt själva medan andra kom med Polis och LPT. Vissa kroniker som kom tillbaka blev man nästan oförskämt glad över att se. Men glädjen var allt som mest rotat där den skulle. Patienten var fysiskt oskadd och skulle få den hjälp dom behövde. Och jag hade sån tur att jag fick jobba i en jämn konjunktur. Vi hade tid att lyssna. Lyssna som är 85 av behandlingen ansåg jag. Och Allt från underläkare till chefsöverläkare insåg och värderade vårt arbete. Så nu till det sorgliga i kråksången. Jag var ute och gick i vårvädret med en patient som jag var kp för. Han hade LPT och endast ut med personal. Vädret är det enda som jag minns från det året. Eller dagen. Minns inte vilken patient eller om han hade HSL eller LPT Men Vädret, den dagen de året. Jag föll tydligen bara ihop och fick väldiga kramper. Den här killen sprang tydligen efter hjälp och sedan tillbaka till mig och hjälpte till. Sen gick han själv upp till avdelningen och berättade vad som inträffat. Ändå va han tydligen väldigt rymlingsbelägen.

Tydligen har jag haft en latent epelepsi som legat vilande sen den uppkom vid en olycka ja råkade ut för då jag var tolv år. En väldigt konstig och nästan ofattbar historia. Lång historia kort. Den bedömdes som Grand mal, den värsta sorten naturligtvis och fick ja anfall var det prio ett som gäller. Det är det fortfarande. I början kosta ett anfall flera månaders minne jag aldrig fått tillbaka. Nu är det reduserat till några dagar. En vecka i värsta fall, kroppen anpassar sig nått så fantastiskt ibland. Men detta innebar först en svår deppresion med känslor och tankar jag trodde endast mina patienter hade i lager.Och med dom kom sömnrubbningarna, jag förlorade ett arbete. Senare förtidspensionerad. Grand malen och resten är historia.Detta blev väldigt långt för att vara ett svar till din tänkvärda blogg. Fridens Liljor
Inlägg #14: Postat: 2010-04-20 14:12:00
ingloz
#13/ Hej blonden! Vad kul att du hittat min 6 år gamla artikel om bredbandets undergörande effekt ... Ja, visst är det fantastiskt att man kan få kontakt via nätet när som helst på dygnet. Och jag ser att du snabbt blivit aktiv bland kommentanterna på Sourze. Både välkommet och trevligt. Däremot känner jag inte riktigt igen mej när du tackar för mail det har jag nämligen inte skrivit till någon på länge Kanske menar du kommentaren där jag berättar om allas vår älskade "nattsuddare" Sunny Börjesson. Kanske har du läst hennes senaste artikel om hur hennes doktor hade en dålig dag. Men jag såg att Sunny trots sitt omskakade tillstånd hade skrivit replik till dej. Hon är ett fenomen - ett trevligt sådant : På tal om "tycka synd om" så tror jag många som har gått igenom det Sunny har gjort skulle tycka synd om sej själva - men icke Sunny! Samma gäller mej som under fem års tid envist kämpat mot cancer och, som det ser ut, har vunnit. Janne B, är också en av de ursprungliga sourzare, som trots en tung sjukdomsbörda envist kämpar på. Och så du, Kenneth, som har en inte alltför lätt situation med din kroniska isomnia - men det är ju inte "tycka synd om" vi behöver eller vill ha, utan empati, och det tror jag det finns gott om här på Sourze även om det kan hetta till rejält i debatterna ... Det tar lite tid innan man kan koppla personligheter till dom olika namnen, men snart har man en värdefull samling nätvänner som betyder lika mycket som dem man har i verkliga livet ... Kenneth, din kunskap och erfarenhet av epelepsi är också oerhört värdefull och något som du borde skriva en eller flera artiklar om - själv har jag mött två personer under mitt arbetsliv som hade den diagnosen, men tyvärr visste vi runtomkring väldigt lite om sjukdomen. Det kunde skapa en känsla av osäkerhet. Man hoppades bara att det inte skulle utlösas ett anfall under arbetstid då vi var så okunniga om vad vi skulle göra. Tänk om arbetsledningen hade förstått att information hade gjort stor skillnad för samtliga - Ha det gott!
Laddar...