Låt barnen få vara barn först

Barnen och ungdomarna i svenska skolor presterar smärre än vad man kan önska, bland annat enligt OECD:s Pisa-undersökning och det finns, enligt vissa, bra recept på att förbättra detta. Bland annat genom att sätta betyg från årskurs ett. (läs artikel här på Sourze ”Betyg i skolan från årskurs ett” av LUF:s ordf 11 Dec.).

Låt barnen få en chans att pröva sig in i vuxenvärlden. Ge dem en chans att förstå vad och vilka krav som kommer innan de skall betygsbedömmas. Barnen som idag går i till exempel årskurs ett till tre får en individuell utvecklingsplan, IUP, två gånger per läsår. Denna är både skriftlig och muntlig till elev och föräldrar, vilket är ett betydligt mer heltäckande mätinstrument än alla de betyg som bl.a. ovanstående och Fp vill att skolan ska återgå till.

IUP:n ger läraren tydliga möjligheter att ta fram utvecklingsområden med utgångspunkt från den aktuella läroplanens ämne, för att både informera elev och föräldern samt för att alla tre skall få bästa möjlighet att på ett bra sätt gå vidare i utvecklingen.

Om till exempel Kevin och Livia under årkurs 2 skulle få ett F, icke godkänd, i betyg i något eller några ämnen skulle detta inte gagna varken dem eller deras föräldrar på något positivt sätt eller ge mer lyckade studier eller utveckling inför kommande ungdoms- och vuxenliv. Om barns kretivitet inte skall kvävas redan här, behöver de få behålla sin nyfikenhet, lust och glädje för att lära sig.

Visst beror elevernas utveckling och kunskapsinhämtade på duktiga lärare, men man måste då ge både lärare och elever de resurser som krävs, de är inte mer än människor. Visst ska lärarna lönesättas efter det arbete de lägger ner i sitt viktiga arbete men dygnet har inte mer än 24 timmar. Det som också behövs är verktyg för att kunna arbeta bra. En snickare kan inte slå i spik om den inte har både hammare och spik. En lärare måste ha och har mycket stor simultankapacitet men den räcker inte till då gruppen, klassen, är så stor som i dag. Finns det då, vilket är mycket vanligt med så många elever i klassen, de som har extra mycket behov, på ena eller andra sättet, då spricker den mest yrkesskickliga lärares kapacitet och alla i klassen blir negativt påverkade av situationen. Man skall inte behöva ha en diagnos från barn och ungdomspsykiatrin för att eventuellt få extra hjälp i skolan, men så är det idag. När vi vuxna, både du som läsare och jag som skriver, har bättre och sämre perioder i livet, av olika anledningar och behöver lite extra stöd och hjälp på vägen, ja, då kan även barnen ha det utan att behöva diagnostiseras.

Man säger också i ovan nämnda artikel att "de lärare som inte passar till yrket bör få hjälp att omskola sig till andra yrken”. Men vi lär sakna över 40 000 lärare inom en tioårsperiod. Vi har sedan några år tillbaka en lärarlegitimation, vilket innebär att, läraren då ska anses ha fullgoda kunskaper och egenskaper att utöva läraryrket. Man skall göra direkta tjänstefel för att det skall finnas anledning att dra in den. Men som i alla yrken behövs det vidareutveckling/utbildning. Detta är det och har varit, de senaste sex, sju åren ett skriande behov av för lärare. Då menar jag inte att det ska erbjudas på lärarnas fria tid, icke undervisningstid eller privata tid. Därför att då har de fullt upp med att sätta sig in i alla nya direktiv som regeringen via skolverket pådyvlar dem. Lärarna måste möjligheter till vidareutveckling på därför avsatt tid. Detta sammantaget skulle ge en nationalekonomisk vinst, vilket tydligen är det enda som räknas när man glömt av att den humanitära vinsten är minst lika viktig på långsikt.

Hörde för ett tag sedan en lärare som sa att man får vara glad om man hinner planera till två lektioner ordentligt om dagen, de andra lektionerna får blir gammalt material. Absolut inte vad man vill göra som kreativ lärare men eleverna får hålla till godo med detta, om eleverna inte vill ha en ny vikare igen för den första trygga och välkända läraren är på väg in i väggen.

Avslutar med ett citat från Lärarnas tidning nr 20 20013 av Eva–Lis Sirén ordf. Lärarförbundet: ”Om politikerna gör sitt jobb, kan lärarna göra sitt. Skolan är lärarledd, inte politikerledd”.
 

Av Ingrid Oscarsson Ling 14 jan 2014 22:12