Fredrik Reinfeldts Bushpolitik

"I Sverige har vi jobbskatteavdrag som svar på alla problem. Det låter kanske mer dynamiskt men är likafullt skattesänkningar som inte kommer utsatta till del."

Barack Obama häcklade på sin tid Bush för att bara ha ett recept i den finasiella politiken: Skattesänkningar, särskilt för de rika. Ökade arbetslösheten så möttes det med beslut om skattesänkningar, det skulle sätta fart på jobben. Minskade orderingången inom industrin så fick samma grupper skattesänkningar ibland kombinerat med minskning av sociala förmåner och ersättningar.

I Sverige har vi jobbskatteavdrag som svar på alla problem. Det låter kanske mer dynamiskt men är likafullt skattesänkningar som inte kommer utsatta till del.

”Jobbskatteavdraget grundades i ett vallöfte från Allians för Sverige att öka skillnaden i inkomst efter skatt mellan de som arbetar och de som får sina inkomster från transfereringar, exempelvis arbetslösa, sjukskrivna, pensionärer och studenter. Alliansen menar att detta är en del av arbetslinjen och ökar incitamenten för de som står utanför arbetsmarknaden att söka lediga arbeten och därmed öka sysselsättningen] Dock kan det även finnas en effekt i form av att ökade inkomster för de som redan arbetar gör att dessa tar ut mer ledigt. SNS Konjunkturråd har uppskattat att nettot av dessa båda effekter är en ökning av antalet arbetade timmar med två procent.] Regeringen har hävdat att jobbskatteavdraget ska vara en självfinansierad skattesänkning, i och med att också skatteintäkterna ökar när sysselsättningsgraden ökar.

Totalt innebär jobbskatteavdraget, steg ett, två,fyra och fem en sänkning av statens skatteintäkter på cirka 70 miljarder kronor]
Det verkliga utfallet är enligt Statistiska centralbyrån 325,7 miljarder kronor sammanlagt för åren 2007-2011, varav 80,4 miljarder för år 2011.” (Wikipedia)

Argumenten för jobbskatteavdragen har hela tiden varit densamma. De ger mer arbete och det ger de som arbetar mer i plånboken. Inför valrörelsen tryckte moderaterna hårt på att de var de som hade arbete som skulle belönas medan de som inte arbetade skulle få ökade incitament att göra det. Samtidigt drog regeringen in subventioneringen av arbetslöshetskassorna. Ju högre arbetslöshet ien brasch, desto högre höjdes avgiften till kassan. Det innebar en massflykt från kassorna och hundratusentals människor är nu oförsäkrade.

Ingenting tyder på att den så kallade arbetslinjen har fått effekt. Däremot har otryggheten växt på arbetsplatserna liksom i samhälleti övrigt. Övertidsuttagen har ökat kraftigt. Inte minst gratisövertiden. Många människor är så pressade att de inte vågar ta ut den ersättning de har rätt till. Företagen anställer inte utan drar in personal. De som är kvar tvingas arbeta mer. Arbetslösheten har ökat och ungdomarna har svårt att komma in på en arbetsmarknad som inte anställer.

Jobbskatteavdragen har gjort sitt. Nu är det dags för en reformpolitik som tacklar Sveriges problem och som håller ihop landet och dess befolkning.