Stefan Löfven (Foto: Magnus Selander) 

Löfven var tydlig och övertygande

Löfvens tal tittar jag på hemifrån, liggande på min säng i lugn och ro. Någon minut in i talet kommer min treåriga brorsdotter tassande, kryper upp bredvid mig – och där stannar hon. Som förtrollad av den före detta svetsaren. Hur mycket hon förstår? Kanske inte så mycket, men nog mycket för att under tystnad lyssna. Och vem vet, kanske förstår hon mer än jag tror.

Kanske förstår hon det som Löfven talar om – om solidaritet och rätten till lika livsvillkor. Kanske förstår hon, om någon, vikten av en fantastisk förskola. Kanske förstår hon precis vad han säger om jämlikhet? Om inte annat kommer hon förstå det här i framtiden för jag ser det här som en given startpunkt för min indoktrinering av barnet. Självfallet ska hon förstå vad solidaritet och jämlikhet är, och vilja eftersträva det.

Och just den viljan har även Löfven, Och han är en bra talare. Han engagerar, han är folklig. Han pratar om saker som är självklara för de flesta men som fattas idag. Han talar om att solidaritet vinner över egoismen, any given day. Och trots att jag inte tillhör hans parti själv så rycks jag med.

Socialdemokraternas huvudbudskap det här året är ”Mindre klasser, mer kunskap” och precis som i många andra tal den här veckan så handlar mycket om skolorna och Sveriges framtid, barnen. Löfven var tydlig med vad hans parti anser om dagens skolpolitik: ”Sverige behöver en ny regering så att barnen får lika chans i livet och lärarna får den där möjligheten att hitta gnistan i varenda unge.”

Överhuvudtaget var det stort fokus på ungdomar och barn. Budskapet var tydligt vad gäller ungdomsarbetslöshet. Som ungdom ska du ”aldrig någonsin börja ditt vuxna liv i långtidsarbetslöshet.”

Löfven var också tydlig med vad han tycker om alliansens jobbpolitik, och om hur klimatet ser ut på Sveriges arbetsmarknad idag. Innan folk ska jobba till 75 måste vi se till att de orkar jobba till 65, var den väldigt tydliga slutsatsen.

Lika tydlig var Löfven när han talade om rasism. Och till skillnad från alla andra talare, åtminstone som jag kan minnas, så angrep han inte bara Sverigedemokraterna: ”Vi ska inte bara bekämpa rasismen i Sveriges riksdag.” och jag är övertygad om att en av de saker folk kommer minnas mest från talet är det klockrena citatet: ”Rasismen är en beprövad ideologi och det är tidlös skit.”

Glädjande var det förstås också att höra Löfven prata om feminism och jämställdhet: ”Sverige behöver inte feministisk PR, Sverige behöver feministisk politik”. Och att unga kvinnor måste få samma möjligheter som unga män. Applåderna formligen haglade över partiledaren.

Jag kan inte riktigt hitta något att kritisera i talet. Och folk kommer säga att jag är partisk, kanske. Men då vill jag ha detta sagt: jag är inte särskilt förtjust i Socialdemokraterna i vanliga fall. Men det här måste jag i alla fall ge dem, de var kanske allra tydligast med vad de vill göra. Vilken politik DE vill föra. Löfvens tal bestod inte bara av kritik riktad mot alliansen, med avsaknad av upplysning om vad de själva vill göra bättre. Till skillnad från alliansledarnas tal, alltså.

Det som gjorde mig allra gladast var nog dock insikten att Löfven har blivit en ganska bra talare. Än har han en bit kvar för att bli riktigt, riktigt bra men nuförtiden ids man ju iallafall lyssna på karln. Och då återstår denna viktiga, relevanta fråga: Är han vår nästa statsminister?

Ja, det kan han mycket väl vara.


Dagens garv: När Löfven lite ”löst och ledigt” kavlade upp ärmarna. MEST regisserade ögonblick NÅGONSIN.

Dagens gäsp: Att presentationstalaren innan Löfvén jämförde Svenskarnas Parti med kattungar. Nej, bara nej.

Dagens applåd: Att Socialdemokraternas backdrop bestod av levande människor. Fint, tyckte jag.

Betyg: En sossetapir som nervöst kedjerökt men som nu känner tillförsikt och förnyad energi inför valet 2014.
 

Av Anny Berglin 08 jul 2013 11:24