Henry Bronett (Foto: Anders Kronborg) 

Reinfeldt, snabbmat och visioner

Statsminister Fredrik Reinfeldts var tuff i sitt tal i Almedalen. Konkret var han också i viktiga frågor och vad gällde ungdomsarbetslösheten hade han färdiga förslag. Regeringen har förhandlat klart avtal med några fackförbund och parter i näringslivet, vilket var hoppfullt. Kanske får det fler ungdomar i arbete. Om näringsliv och fack tar sitt ansvar är chansen större. Statsministern berömde vidare Mona Sahlin för det tydliga arbete hon gjort, den klara ställning hon tagit mot Sverigedemokrater och rasism, det tillika statsministerns eget tydliga avståndstagande mot främlingshatet, var utmärkt och högst välkommet!


En reflektion…

Lyssnade på P1 kulturradion där politiker talade, tolkade och tänkte kring en dikt (inte lätt för dem!). När till slut frågan från reportern kom svarade samtliga, nej, de trodde kanske inte att just poesi kunde hjälpa dem så värst mycket. På frågan om det var viktigt eller en god idé att upprätta en lista över litteratur för människor som var viktig att läsa svarade ingen heller, ja.


Tillbaka till statsministern tal…

Fredrik Reinfeldt uttryckte vidare hur viktigt det var att känna till sin historia, var man kommer ifrån och att inte riva ner allt som gjorts innan, i tro att man kan bygga nytt helt fristående. Ett historiskt pussel tror jag visst att statsministern liknande livet vid – ett som varje generation lägger sin bit till. Det lät också väldigt bra. Samtidigt kom det enda citat som statsministern valde att lyfta fram från McDonalds. Det handlade om företagets tro på ungdomars kapacitet. Jag har nu inget alls emot hamburgerkedjor och utmärkt att de satsar på ungdomar, men i ett sammanhang där statsministern talar om visioner för vårt land och vikten av att känna till sin historia, blir det inte lite andefattigt? Var McDonalds det enda som kunde inspirera statsministern till ett citat?


Så jag tänker…

Om vi inte förstår eller ids studerar våra tänkare, läsa våra poeter och författare, om vi avstår intresse för forskares upptäckter och konstnärers arbete, då har vi snart inget kvar att fästa några pusselbitar vid. Fritt och utan styrsel guppar vi då vind för våg och utan kompass på det öppna ignoranshavet. Den verkliga faran för vår demokrati är att våra politiska ledare så aningslöst väljer bort sina egna tänkare och skapare av en möjlig framtid, de som lärt av vår historia och som kan.

Vad blir vårt bidrag till framtiden, vår pusselbit när allt vi till slut kan säga är: ”Ha en bra dag och smaklig måltid?”

Av Henry Bronett 04 jul 2013 13:04