The Bling Ring
Regi: Sofia Coppola
I rollerna: Katie Chang, Israel Broussard, Emma Watson m.fl.
Under 2008 och 2009 härjade en liga av tonåringar bland kändiskvarteren i Hollywood. De behövde ofta inte ens bryta sig in i kändisarnas tomma hus då dörrar eller fönster stod öppna, utan de kunde knalla rakt in och stjäla allt de kunde bära - kläder, smycken, skor, väskor. Det tog ganska lång tid innan de blev upptäckta och ställda inför rätta. Den sista i gänget fick sin dom i april 2013.
Detta är naturligtvis en fantastisk story att bygga en film på, och Sofia Coppolas nya film "the Bling Ring" baseras på dessa ungdomars inbrottsvåg. Efter ett par korta flashforwards till rättegången flyttas handlingen ett år bakåt i tiden och vi får se Marc, den nya lite blyga killen i skolan, snabbt bli kompis med snygga Rebecca. Efter att han blivit presenterad för hennes kompisgäng och rånat en bil med henne eskalerar allting snabbt och plötsligt sitter de i Paris Hiltons nattklubbsrum och prövar hennes skor.
Två av tjejerna i det rånande gänget går inte i skolan utan undervisas hemma. Tidigt i filmen presenterar den hemskolande mamman dagens lektion - att göra en "visionboard" med någon som inspirerar en, urklippta bilder och ord presenterade huller om buller. Så känns filmen. Det är korta klipp på kändisar, tagna från riktiga rödamattan-reportage, det är slow motion-klipp på fulla dansande ungdomar. Det följs av ännu fler slow motion-klipp på fulla dansande ungdomar, den här gången tar de även droger. Ibland är det ett slow motion-klipp när de iklädda solglasögon går längs en trottoar också. Det är korta klipp när de vältrar sig i lyx i någon annans hus. Korta klipp när de springer med stöldgods i famnen. Som en 87 minuter lång visonboard med korta scener huller om buller, inte för att inspirera utan för att presentera idén om de här mytiska ungdomarna som lever ett sagoliv, innan allting snabbt rasar ihop.
Är filmen gjord för att skapa något slags förståelse för "The Bling Ring" eller ungdomarna som ingår i ligan, så misslyckas Coppola med det. Jag som tittare lär inte känna någon av karaktärerna och det fokuseras mer på att visa upp kläderna de har på sig än att visa upp personerna. Den mest substantiella dialogen kommer först i slutet av filmen och det är bara ett kort polisförhör. Jag förstår inte varför de rånar. Jag förstår inte varför de är så besatta av kläder, skor, pengar, kändisar, eftersom det bara är gängets handlingar som är det som utforskas, inte de bakomliggande orsakerna.
Tyvärr blev jag besviken, då jag tycker om Coppolas tidigare filmer. Filmen är kort, inte ens en och en halv timme. Men att den är så kort känns ganska skönt, när ännu ett montage av dansande snygga kids på ett slow motion-dansgolv dyker upp.
Av Isabelle Lundqvist 12 jun 2013 12:29 |
Författare:
Isabelle Lundqvist
Publicerad: 12 jun 2013 12:29
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå