Vår? Äsch, det går över

Jaha, så blev det som vanligt igen. Jag missade alltihop. Jag har ändå upplevt ganska många månader som kallat sig mars, april och maj. Då har jag försökt hinna med att att studera vad som händer runt omkring mig, i naturen och även faktiskt i stenstaden. När den vidrigaste av årstider, den mörka kalla vinterjäveln, byter skepnad. Och plötsligt börjar uppträda som den ljusa, varma, grönskande tid av fågelkvitter och hopp som skalderna besjungit i årtusenden. Jag missade alltsammans nu igen, jag missade själva våren, de korta månader som gör livet värt att leva här strax under polcirkeln, några mil söder om nordpolen. Jag hade annat att göra några dagar. Man måste vara alert för att fånga våren.

Jag har alltid haft Vasaloppshelgen som en riktpunkt; nu vänder det, första veckan i mars. Nu tar Gumman Tö över, nu stundar varmare dagar, ljusare dagar. Man hör däckdubbarna knattra mot asfalten och om några veckor kan jag lägga på sommardäcken och bilen slutar låta som en spårvagn och det blir tyst och fint i närmiljön.

Vad hände i år? Hallå makterna - de följande veckorna blev de kallaste på hela vintern och is och snö bröt tusentals lårbenshalsar på pensionärerna och förbannelserna haglade. Sjukvårdspersonalen slet som små djur för att laga avbrutna lårbenshalsar och lindra köldskador och allt såg hopplöst ut. Åkerierna dreglade av förtjusning över de många tusen lass snö som fortfarande skulle fraktas till upplagsplatserna. Vi såg fram mot april och blev lurade än en gång av en vinter som ville profilera sig som en av seklets värsta. Den lyckades inte helt men bra nära.

Nu, idag, i slutet av månaden maj så kan vi konstatera att tussilago, blåsippor, backsippor, vitsippor, gullvivor och hägg lyckats blomma ut på några veckor. Snabbare än någonsin då vintern tog för sig några veckor mer än vanligt. Syrén och liljekonvaljer försöker försvara känslan av vår. Våren blir kortare för varje år och ställer krav på oss att se upp mycket noga i några veckor för att inte missa henne. Jag ser våren som ett femininum, ljuvlig, doftande, fruktsam. Härlig att längta efter, att njuta av helt enkelt.

I ett tillstånd av tillkämpad eufori citerar jag än en gång skalden I Unge med reservation för viss minnesförvrängning :


En kvart över åtta slog björken ut
med miljoner blad på en enda minut
Tänk om varje blad slog an en ton
som hördes ljuda i den lantliga ron
Tänk er: höra detta mäktiga dån
från ek, hassel, björk och slån.


Men bry er inte om mig, ni storstadsmänniskor. Sitt lugnt i era fönsterlösa källarkrogar och sug i er en shot eller två. Snart är det vinter igen.

Av Lennart Lundwall 31 maj 2013 06:00