Vem är vår fiende?

Våld och förstörelse har alltid, för mig, varit förbundet med krig. Det är i krig man hotas av fiender; i krig bränner, våldtar och mördar man, inte i fred. Ändå, i vissa områden i vårt land, skyndar människor nu hem så fort de kan, stänger sina fönster, dörrar och går inte ut efter kvällstid. De väntar på att kravaller ska ta slut, hoppas att det inte ska krossas fönsterrutor, sprängas bilar eller att deras hus ska sättas i brand. Oskyldiga har råkat illa ut, barn har blivit skrämda och egendom förstörts. Det sker nu och inte bara i Husby. Har inte allt detta ändå vissa element av ett krig? Vem är i så fall fienden?

De poliser som nu kommer till tals och "kännare" av dessa "fenomen" tycks i stort säga samma sak. De som förstör är en liten kärna busar, kriminella och "wannabes". Det handlar om makt, att äga sitt territorium och att göra det man vill. I denna grupp är det konspirationsteorier som är förhärskande, vilket betyder ungefär: Det är invandrarnas fel, eller de rasistiska poliserna som springer maktens ärenden. Eller så är det hela djävla samhällets fel. Ur känsla av maktlöshet väcks behovet att själv ta makten, och de som förstör och åsamkar andra skada gör det delvis för att de anser sig ha rätt till det. I själva verket redovisar de en total frånvaro av moral och respekt för andras egendom och liv. Denna minoritet har slutat se sig som en del av vårt samhälle. Är de kanske fienden i detta krig? Till denna lilla grupp värvas nya medlemmar. Oftast sker det i områden där arbetslösheten är hög, i områden där barn driver omkring på gatorna utan utbildning och meningsfull sysselsättning. Här kan de konspiratoriska teorierna om livet och samhället slå rot, i brist på verklig kunskap och bättre alternativ. Vuxna och goda förebilder är sällan närvarande. Barn i riskzonen är de som växer upp i hem där vuxna av olika skäl inte har tid att engagera sig och ta en aktivt del i deras framtid.

Kanske måste vi börja om, när demokratiska värden inte längre tycks självklara för alla. Med tålamod och tydlighet kanske vi behöver förklara och visa vad ordet demokrati betyder i praktiken. För att det ska ske krävs politiskt ledarskap, ett som med tydlighet och konsekvens vill gå i bräschen för vad som gäller. Ett ledarskap som förstår att stärka demokratiska värden. Vi behöver avstå att tala om människor enbart ur en ekonomisk aspekt och prioritera människor som arbetar med våra barn. Prioritera lärare, konstnärer och forskare. Prioritera människor som var dag söker visa kommande generationer ett positivt alternativ och ett konstruktivt sätt att handla - inte med knytnävar utan med hjärta och hjärna. Det krävs för att våra barn ska förstå vad det betyder att få leva i en fungerande demokrati.

Den nya fienden är annars helt klart vi själva.




Läs gärna i DN: Ta inte demokratin för given

Av Henry Bronett 23 maj 2013 11:23