Glassbilar och böneutrop

"Men vaddå, Sverige är ett kristet land! Hur kan man ens ifrågasätta att vi har kyrkklockor och inte böneutrop?!"

Det utbrast en arg kille under en lektion i religionskunskap.

Sverige är en sekulariserad stat där de allra flesta inte tror på någon Gud överhuvudtaget. Men Sverige är något annat också - en demokrati. En demokrati med religionsfrihet som en av de viktigaste grundpelarna.

En demokrati innebär ett öppet samhälle, där tolerans och medmänsklighet alltid ska finnas på menyn. Där det, även om saker inte är helt rättvisa, finns viljan att komma till en punkt då vi når acceptans och förståelse för varandra - inom rimliga gränser. Det är min tolkning. Pojken under religionslektionen tror möjligtvis att han vill samma sak. Men han ser det bara ur sitt eget perspektiv.

Jag är ateist. Jag tror inte på en högre makt eller någon andlighet. Jag utesluter inte möjligheten, men jag spekulerar inte vidare, och mest av allt ser jag inte världen som styrd av någon bortom den. Min rätt att tro precis det här, är likvärdig med muslimers rätt att ha böneutrop.

I ett demokratiskt öppet samhälle måste man tolerera vissa ljud. Kyrkklockor, böneutrop och även sådant som glassbilen. De kanske inte involverar eller tillfredsställer just dina behov, men kyrkklockor/böneutrop fem minuter en dag i veckan är ett lågt pris att betala för att människor ska utöva sin demokratiska rätt att praktisera tro.

Att det sägs ja till böneutrop i Fittja är inget mer än en utveckling av vår öppenhet. Eller som en muslim jag pratat med för ett tag sedan sa:

"Vi arbetar här, vi betalar skatt, allt vi ber om nu är samma sak som kristna får för givet. Gör inte skillnad på religion och religion, vi är alla människor, vi tror bara på olika gudar."

När var senaste gången du ifrågasatte hur irriterande sirenerna på glassbilen tjuter?

Av Angela Larsson 13 apr 2013 06:00