Banker vill stjäla bankkonton i hela EU

Det var Eurogruppens ordförande Jeroen Dijsselbloem som den 25 mars var först med att tala om "Cypernmodellen" The Cyprus template. Efter några dementi-turer fram och tillbaka står det klart att konfiskationen av oskyddade bankkonton på Cypern, främst konton med vanliga företags rörelsekapital, är en modell för bankkrishanteringen i hela EU. Att insättarkonton behöver tas i anspråk vid bankkriser bekräftades den 25 mars av Gunnar Hökmark, som leder arbetet med denna bankkrislagstiftning i Europaparlamentet. EU-kommissionen försöker smyga igenom Cypernmodellen, och då kommer inte heller de nordliga medlemsländerna att kunna undkomma den.


Vad innebär Cypernmodellen?

De två stora bankerna på Cypern deltog med hjälp av landets stora inflöde av flyktkapital i spekulationen på bland annat grekiska statsobligationer. Den grekiska krisen ledde till nedskrivning av dessa värdepapper och därmed spreds den grekiska krisen till Cypern, som begärde stöd från EU.

Villkoren blev grymma för Cypern. Medborgarna förlorade kontrollen över sitt sparkapital på bankkontona. Endast genom folkets revolt och ett veto i parlamentet förhindrades att delar av privatkonton under 100 000 euro 830 000 kronor beslagtogs. Av beloppen utöver 100 000 euro för privatpersoner och av hela kontot för företag och institutioner beslagtogs 60 procent 37,5 procent gjordes om till aktier i Bank of Cyprus och 22,5 hålls inne utan ränta. De 40 återstående procenten är låsta förutom de 300 euro per dag som kontoinnehavarna får ta ut max 5000 euro/månad.Transaktioner upp till 5000 euro kan göras men därutöver krävs, för till exempel löneutbetalningar, tillstånd från centralbanken. Max 1000 euro får föras utomlands.

Aktier i europeiska banker är inte den säkraste placeringen just nu. Cypernmodellen infördes också samtidigt i Spanien. En miljon kunder i den spanska banken Bankia tvingades att skifta 30 procent av sina bankkontotillgångar till preferensaktier i banken som snabbt sjönk i värde med 99,5 procent.

Denna typ av konfiskation av bankkonton är en katastrof för företag och institutioner som berövas stora delar av sitt rörelsekapital. Hamnen i Limassol brötas nu ihop av mängder med containrar, eftersom företagen inte kan använda sin bank för att få ut varorna. Endast kontant betalning accepteras. Hela ekonomin håller på att gå över till kontanthantering eftersom kreditkort och banktransaktioner inte kan användas. Allt fler varor försvinner från butikshyllorna. Butiker och företag stängs för att vänta ut krisen. Cypern är i värre fysisk-ekonomiska kris på bara ett par veckor än Grekland.


Vad används de konfiskerade pengarna till?

Det måste fortfarande klargöras vart de konfiskerade pengarna går till. Eftersom rekonstruktionen av Bank of Cyprus sker samtidigt som banken är igång, kan betalningar göras till vissa genom att ta från andra. Det är detta som sker.

Den ena storbanken, Laiki Bank, stängdes och kontona fördes över till den andra storbanken, Bank of Cyprus, som fungerar som förmedlare av betalningar till Europeiska centralbanken ECB. Cyperns banker har, liksom många andra sydeuropeiska banker, varit beroende av stöd från ECB. Man har lämnat allehanda "värdepapper" till ECB och fått ut den likviditet man ej kunnat få från andra banker internationellt. Cypernlånen ingår i ECB:s "grekiska" tillgångar på 55 miljarder euro. Om inte ECB får tillbaka dessa lån, går hela ECB i konkurs. Av de 10 miljarder euro som Cypern får från EU går 7,5 till Bank of Cyprus för att betala ECB. De konfiskerade pengarna från insättarnas konton används för att också betala ECB.

Rekonstruktion av banker som samtidigt hålls igång lämnar stora möjligheter till mygel att ta från vissa fordringsägare och ge till andra, speciellt eftersom avsikten är att hålla igång hela spekulationssystemet och särskilt de största så kallade "systemkritiska bankerna".

En rekonstruktion enligt bankdelningslagen Glass-Steagalls principer hade separerat ut och snabbt återöppnat de samhällsnödvändiga delarna av banken: privatpersoners och företags bankkonton, betalningsförmedlingen, bankomaterna, kreditkorten och långivningen till företag och handel. De övriga delarna av banken är de som tidigare sköttes av finansbolag: värdepappershandel, fondförsäljning, kapitalförvaltning, egenhandel, derivattransaktioner m.m. Det är denna spekulationsverksamhet som har de stora transaktionerna och de stora förlusterna. Genom att denna andra del skiljs bort, belastas inte den reala ekonomin och människorna med förlusterna från spekulationen. Det hade naturligtvis varit bättre om en sådan bankdelning hade gjorts före krisen och inte i en kaotiskt rekonstruktionssituation. Spekulationsverksamheten och förlusterna hade då inte heller fått sådan omfattning som i dagens banksystem, där kundernas insättningar dras in i bankkasinot.


Cypernmodellen förberedd sedan länge

Med villkoren för Cypernstödet från EU, ECB och IMF testkördes för första gången den krislösning som sedan flera år förberetts inom västvärlden. De stora statliga bankräddningspaketen, så kallade bail-outs, har kostat stora summor. Förlusterna har fortsatt torna upp sig i det internationella finanssystemet. Spekulationsverksamhet har accelererat inte minst genom just de billiga lån och kapital som ställts till bankernas förfogande genom detta statliga bankstöd. Lån till bankerna har pumpats ut från centralbankerna genom de massiva så kallade "kvantitativa lättnaderna". Lån belastar inte statsbudgetarna till skillnad från återkapitalisering av bankerna. Men växande spekulationsförluster kräver just återkapitalisering för att ersätta förlusterna. Trots enorm utlåning till bankerna, i stället för infrastrukturprojekt och företag för att sätta ungdomen i fullt arbete, räcker inte det statliga bankstödet, som dessutom blivit allt svårare att uppbåda.

Därför har det föreslagits från bankhåll att man skall uppbåda det kapital som redan finns i bankerna i form av obligationslån och kundinsättningar. Att ta dem i anspråk kallas på engelska bail-in. Det föreslogs i en artikel i The Economist "From bail-out to bail-in" redan den 28 januari 2010. Sedan dess har förslaget smugits in i både president Obamas stora finansreform samt i förslag från EU-kommissionen.

Först genom Dijsselbloems uttalande den 25 mars i år om Cypern som "modell" för hela EU blev det offentligt att konfiskation av oskyddade bankkonton bail-in är nästa steg för att hålla igång hela det internationella spekulativa finanssystemet. Man har gått från kvantitativa lättnader till kvantitativa stölder. Med Cypernmodellen finns 3 300 miljarder dollar tillgängliga i bankerna enbart inom EU att beslagta.


Riksdagen lurad

De uttalanden som Dijsselbloem och andra EU-företrädare gjorde i slutet av mars om Cypermodellen avslöjade en helt ny innebörd av den "bail-in" man talat om. Utan att förklara denna innebörd har EU-kommissionen skickat ut förslag som den svenska Riksdagen tagit ställning till. Det betyder att Riksdagen redan nästan har godkänt Cypernmodellen: att bankbubblan kan återkapitaliseras genom stöld av särskilt småföretagens bankkonton. Den 6 juni 2012 föreslog EU-kommissionen ett "ramverk för krishantering för rekonstruktion och avveckling av kreditinstitut och värdepappersföretag". Cypernmodellen, gömd i detta krishanteringsramverk, godkändes av Riksdagen i sitt motiverade yttrande den 19 september 2012. De luddiga formuleringar Riksdagen godkände var:

"Kostnaden för rekonstruktion och avveckling ska bäras av aktieägarna, vissa borgenärer och av bankindustirin själv."

Talet om "vissa borgenärer" betonat ovan visar sig nu betyda att företagens bankkonton, liksom privatpersoners sparkapital överstigande 100 000 euro, kan konfiskeras för att hålla igång det internationella spekulativa finanssystemet. I EU-direktivets 171 sidor fanns inte heller detta förklarat "mer ingående".

Det är oklart i vilken mån ledamöterna i både Riksdagen och Europaparlamentet har varit medvetna om Cypernmodellen. De enda i Riksdagen som förutsåg riskerna med EU:s ramverk för bankkrishantering, var Vänsterpartiet som i sin reservation i praktiken förutsåg risken med Cypernmodellen redan innan den fanns. Man krävde bankdelning och pekade på riskerna med att "förslaget betraktar ett stort antal av Europas finansinstitut som systemviktiga". Om systemviktiga banker, det finns en lista på 28 globala storbanker, skall räddas med prioritet innebär det att man kan ta bankontomedlen och betala lån till dessa banker.

Nu börjar det i alla fall bli klart vad som är på gång för EU och hela västvärlden. Den amerikanske ekonomen och politikern Lyndon LaRouche har varit mycket tydlig och varnat för vad som händer när världsekonomin övergår från politiken med kvantitativa lättnader bail-out till kvantitativa stölder bail-in, just den politik som Cypernmodellen representerar. I sin dramatiska internetdiskussion den 15 februari i år sa LaRouche vad som är på väg att ske om det inte stoppas genom en bankdelning enligt Glass-Steagall:

"Den enorma mängden med skulder, som skapats med hjälp av den monetaristiska hanteringen, skulle utraderas. De skulle byta ut det mot ett nytt finanssystem, som helt och hållet nonchalerar alla betalningsskyldigheter som är förknippade med det gamla! Vilket skulle betyda att majoriteten människor i världen skulle svälta ihjäl, snabbt... Jag vet exakt vad de håller på med, för jag vet hur finanssystem fungerar. Det som de håller på med, det enda som kan fungera, är att stryka ett streck över hela räddningspaketsystemet, bara sopa undan det, och sedan komma in med ett nytt system, där de som är privilegierade inbjuds att vara med i detta system, och de kommer att få relativt bra inkomster att leva på, men det stora flertalet får tyvärr ingenting. Detta är den största befolkningsminskningsplanen hittills i den kända historien. Och detta är den politik som de som motsätter sig Glass-Steagall står för - oavsett om de vet om det eller ej. Men de kommer att hållas ansvariga för effekterna av den politiken."

Av Ulf Sandmark 10 apr 2013 06:00