sourze.se
Artikelbild

Det var inte bättre förr

Att studera 1600-talets historia på lokal nivå är mycket intressant. Har man anfäder och anmödrar som dyker upp i domböckerna så blir historien ännu mer levande.

De senaste månaderna har jag roat mig med att studera domböcker från 1600-talet. Livet var verkligen annorlunda då, åtminstone att döma efter vilka mål som behandlades vid tingsrätterna. De flesta bodde ju på landet. Och kyrkan var den viktigaste platsen för alla sockeninvånare. Det var närvaroplikt för alla på söndagarna. Ibland var det hålligång med slagsmål och "buller" i kyrkan eftersom alla inte var nyktra.

Det är intressant att notera vad man tog upp vid tingen. Det fanns tydligen i varje socken en skogvaktare som kollade att man inte högg ner ekar och bokar som var kronans egendom. Likadant var det förbjudet att skjuta kronans hjortar som det fanns en hel del av.

Det där med grannsamverkan fungerade inte alltid. Som här till exempel:

"Arfwid i Högahult hafver Niels i Kåralycke misstänkt för 2 st sina fåår som ähr förkomna för honom. Orsaken til denna misstanke att fåårafötter är funne i Nielsas dyngia i Kåralycke. Arfwid måste skaffa sig bättre skiäll till nästa ting."

Den där Niels i Kåralycke är Charlotte Perrellis och min anfader. Han levde i slutet på 1600-talet.

Att sätta sig upp mot prästen och kyrkans påbud var inte tillrådligt. Om man gjorde det så låg man verkligen illa till. Men det gjorde soldaten Gumme Månsson enligt domboken från 1683:

"Per Olsson på sin mormoders wegnar som vid pass 90 åhr gl ähr angifver ded Gumme kom in till henne och öfverföll henne med elaka ord och då hon sade sig skola klaga för prästen svarade Gumme jagh gifver honom så många djievlar som askekornen är i spysen. Jag .... ingen präst och djävulen troo hwad prästen säger."

Det där kan man tycka att det var både roligt och progressivt. Men det gick illa för Gumme. Han dömdes till döden. När domen föll så vädjade han gråtande för hustru och barn. Om man fick nåd i Hovrätten har jag inte kollat. Jag konstaterar att mormodern Kierstin är min anmoder. Nu vet jag lite mer om henne. Född ca 1593.

Kvinnorna hade det förstås jobbigt på 1600-talet. Att vara soldathustru under trettioåriga kriget var extra påfrestande. Hoppade man dessutom över skaklarna med en gift man så var det kört. Ofta blev de fusiljerade med yxa på tingsplatsen. Så här brukar det stå i domboken:

"Därför blefvo de efter Guds lag sagda från lifvet. Then som hoor bedrifver med någon mans hustru, han skall döden dö, bådhe hoorkarlen och hoorkonan därför at han medh sin nästas hustru hoor bedrifvit."

Man kan fråga sig om livet blivit bättre sen 1600-talet. I det stora hela har det nog blivit det. Men för dem som blivit fångade i religionens garn så är det nog inte någon större skillnad.


Om författaren

Författare:
Lennart Karlsson

Om artikeln

Publicerad: 05 apr 2013 06:00

Fakta

Ingen faktatext angiven föreslå

Plats

Artikeln är inte placerad. föreslå

Dela artikeln

Länk till artikeln: