Förbjuda smygfotografering?

För exakt ett år sedan föreslog regeringen, då ett antal tonårsflickor utsatts för smygfotografering vid uträttande av privata och primära behov, ett lagförslag emot smygfotande på offentlig plats.

Motstånd väcktes från bland annat Journalistförbundet, då det skulle kunna inverka på undersökande journalistik. Nu är samma förbund på krigsstigen igen. De har givetvis helt rätt - om det nu är så att lagförslaget innebär begränsande av offentlig granskning. Dessbättre visar det sig inte vara så.

Justitiedepartementets remiss innebär visserligen "förbud mot filmande mot sin vilja och med dold kamera". Betraktar man detta ur preferensutilitaristiskt perspektiv finns det inget att invända emot, såvida det gäller enskilda medborgare. Men tar man det ur den grävande journalistens utgångspunkter, finns det mycket som skulle sätta käppar i hjulet för det öppna samhälle vår demokrati bör bestå av? Till exempel skulle avslöjanden som valstugereportagen 2002 inte kunna göras fortsättningsvis. Visst blev politikerna förnedrade efter avslöjandet, men det var rätt åt dem. Som förtroendevald bär du ansvar för vad du säger och gör i offentlighetens ljus. Det väsentliga var inte fördomarna som uttrycktes, utan trovärdigheten i förhållande till den politik de sade sig representera.

Ett annat program, vars fortsatta existens man kan undra över är "Fuskbyggarna"; dessa reportage har höga informationsvärden för allmänheten och förutsätter dold fotografering och bandinspelning.

Moralfilosofen Torbjörn Tännsjö behandlar fyra moralläror i sin bok "Privatliv" och praktiserar dessa. Den första jag finner till försvar här är utilitarismen; nyttan av informationsplikt för allmänheten väger tyngre än öppna och ömsesidiga metoder emellan avslöjaren och makthavaren. De andra två punkter som regeringen vill förbjuda fotograferande av, är fullt rimliga och acceptabla och omfattar med största sannolikhet av moralläran; rättighetsetiken. Den går ut på att allt jag äger inklusive mig själv, bär jag ansvar för i offentligheten. Men inkräktar någon på min privata borg mitt hem för att tillskansa sig information om mig, är jag kränkt. Med andra ord, om någon fotograferar dig i smyg i ditt hem, eller på offentlig plats med viss uppslutning av privat karaktär, ska det självklart beivras.

Med reservation för de första två punkterna i regeringens förslag, med utilitaristiskt hänsynstagande, bör de andra två punkterna omgående verkställas.

Av Yohannis Petersson 02 apr 2013 06:00