Elchocker och lobotomi

Elchocker
Tidigt på morgonen tänds ljuset i slakterihallen i Rom. Det är samma år som Tage föds, och denna dag har slakteriet besök av psykiatern Ugo Cerletti. Han vill se hur grisarna bedövas innan de avlivas. Slaktarna använder en lång elektrifierad tång med metallplattor. Grisens huvud greppas av tången, och när elen sätts på blir grisen paralyserad och faller till golvet.

Cerletti beslöt sig för att utveckla denna teknik på människor.

1938 utsätts vakna patienter för behandlingen, och det var inte alls ovanligt att det epileptiska anfallet blev så kraftigt, att patienten bröt ryggen.


***


Lobotomering
Alla är spända. Detta är första sprängningen efter juluppehållet. Dån! Tystnad! En fransk arbetare ligger livlös med blodet rinnande ur huvudet. En laddningsstav har gått rätt igenom huvudet, och chanserna att överleva är mycket små.

Mot alla tips överlevde han, men laddningsstaven hade gått genom de främre loberna och skurit av nervbanorna. Efter olyckan kände hans familj och arbetskamrater inte igen honom. Han tappade lätt humöret, var aggressiv och uppträdde omoraliskt.

Den portugisiske läkaren Egas Moniz fick en idé. Han hade läst om att översteprästerna i Peru trodde att perversa idéer cirkulerade i hjärnan.

1935 började han experimentera med att borra hål i skallen och förstöra delar av hjärnan för att lugna ner besvärliga mentalpatienter. Metoden gick ut på att skära av nervbanorna från pannloben till djupare regioner i hjärnan som var centrum för känslolivet.

Detta ingrepp skulle dämpa oro och ångest hos patienterna, men patienterna blev apatiska. Dessa blev själslösa zombies.

Moniz mest hängivne lärjunge den amerikanske psykiatern Walter Freeman utvecklade sin lobotomering till en form av konst med sina förgyllda ishackor som han knackade upp i hjärnan ovanför ögongloben.

Patienterna låg väntande på rad! Doktor Freeman skrek till dem att nu skulle de bli bra. Dessa patienter som inte fått någon form av bedövning, utan bara en elchock. Ishackan krossade benet bakom ögonhålan, och han körde ishackan från ena sidan till den andra för att skära av nervbanorna.

Trots starka protester fick Egas Moniz Nobelpriset 1949. Under 40- och 50-talet lobotomerades 4 500 svenskar.

Många dog av ingreppet.


***


Egas Moniz sköts till döds av en före detta patient, och Walter Freeman dog som en övergiven och bedrövad person. Han hade då sen länge berövats sin licens att utföra lobotomering. Kanske blev han begravd med sin förgyllda ishacka?

Av Kjell Ekborg 19 mar 2013 11:44