Det kommunala självstyret - ett minne blott

En av de grundlagar vilka är inskrivna i regeringsformen är det kommunala självstyret. Är undertecknad den enda medborgare som tydligt inser att det kommunala självstyret är satt ur spel, efter åratal av odemokratiska angrepp från statsmakterna?

Inte på grund av krig eller krigsfara då särskilda föreskrifter för kommuner kan gälla. Utan med blocköverstigande tvång har regeringarna för att få igenom landets migrationspolitik med hjälp av länsstyrelsen hänvisat kommunerna med en oskriven lag likt den lag som gäller för extraordinära händelser i fredstid 2006:544.

Kommuner och landsting skall själva ta hand om angelägenheter som är av allmänt intresse och har anknytning till kommunens eller landstingets område eller deras medlemmar* och som inte skall handhas av staten, en annan kommun, ett annat landsting eller någon annan.

Bostadskraven borde därför fortfarande kunna tillgodoses av kommunerna, om de enbart fick ta ansvar för sina legitima invånare. Men nu begränsar regeringen och andra medlöpare självstyret genom en prissatt tvångsstyrd människohandel för tidigare papperslösa och institutionellt förvarade asylsökande inom och utanför landets gränser.

Detta har nu pågått så länge att ansvariga kommunalpolitiker i dagarna sökt hjälp i media. Men kärnproblemet berörs inte i artiklarna utan ur "pipet" kan man bara skönja en misskalkyllering för byggandet, eftersom tillståndet även drabbat medborgare, trots eget försörjningsansvar. De ansvariga har tydligen glömt miljonprogramsbygget, som blev färdigbyggt samtidigt som efterfrågan av utländsk arbetskraft upphörde. Man fick spränga bort visionen.

Vet inte de folkvalda att landet i egentlig mening är utan en bostadsbrist byggd på tillväxt och expansion? Vet de inte att Boverket agerar som "målvakt" för maktfullkomlighetens visioner då det anges krav på 35-45000 nya lägenheter per år?

Länsstyrelsen i Stockholm har också angett exakta siffror för prognoser som är lika väl underbyggda som hoten inför milleniumskiftet. Avsikten är densamma som den då barnfattigdomen skulle legalisera ytterligare skattehöjningar för en omfördelningspolitik som i stort inte berör majoriteten i annat än som renodlade skattebetalare.

Då en del av Stockholms nyproduktion nyligen skulle fördelas, var det enbart 5 procent av de sökande som var intresserade av att betala marknadspriset på cirka 1500 kronor per kvadratmeter. Vilka nybyggare vågar satsa på de restrerande 95 procenten?

Skall särskilda byggsubventioner utgå till visst byggande för vissa grupper utöver social- och bostadsbidragen? Räcker det inte med redan befintlig segregation och att 60 procent av produktionskostnaderna är skatterelaterade? Är tanken att man även skall bryta mot gängse byggnadslagar för att snygga till en politik som inte är rustad för utomeuropeiska invandrare?

Stockholms bostadskö hade i höstas 39 0000 sökande. Av dessa är det enbart 70 000 som angett ett akut behov. 70 000 av en befolkning på 2,2 miljoner, varav en del av dessa enbart tillhör bytescirkusen. Detta är i stället siffror som med europeiska mått fortfarande befinner sig under medianen. Tydligen är inte heller "blocket.se" anpassat för vissa grupper då de dagligen annonserar ut cirka 2 500 bostäder exklusive alla villor.

"Tillväxten för Stockholmsregionen kommer att strypas om det inte börjar tokbyggas", vilket även skulle drabba övriga landet. Så lyder den senaste panikparollen då våra politiker valt att sätta likhetstecken mellan asylinvandring - arbetskraft - expansion.

Fakta i ärendet finns hos EU:s statistikkontor, vilka har jämfört procentsatserna mellan svenska och europeiska asylsökande vilka bara har så kallad "förgymnasial utbildning". Enbart 2,5 procent av arbetsmarknadens lediga jobb är sökbara för denna grupp. I övriga Europa skulle de haft 7 gånger så stora möjligheter utan utbildning. Panikparollens substans bör vägas mot att förra året utgick den facila summan på drygt 21 miljarder kronor till arbetsmarknaden i enbart anställningsstöd.

I klartext handlar det om svenska politiker, vilka tappat kontrollen över en invandring som i år enligt Migrationsverket kommer att uppgå till 100 000 individer.

Då allt fler ekonomer och statsvetare börjat oroa sig, borde det inte längre vara lätt för en svensk förtroendevald att bakom mänskliga rättigheter legalisera en kostbar befolkningsökning som enligt Rikspolisstyrelsen till 90 procent består av organiserad flyktingsmuggling.

Inte heller att avsäga sig rätten till en renodlad valdemokrati i kommunerna, genom att skylla på maktfullkomliga partikamrater i Stockholm, vilka begränsat möjligheten för att själv påverka den egna kommunens framtid.

Vill man förstärka alla maktmedel, system och metoder som en stat kan använda gentemot sina invånare, gå då först till låssmeden och beställ dublettnycklar till din bostad och därefter som vanligt till valurnorna 2014 och avvakta. Allt har inte hänt.

Källa för siffror angående Stockholms bostadssituation: - Det finns ingen bostadsbrist…


*En kommunmedlem är den som är skriven i kommunen, äger fast egendom i kommunen eller betalar kommunalskatt där.

Av Leif E Ström 19 mar 2013 11:18