Kommer Storbritannien förbjuda Internetpornografi?

Islands inrikesministerium planerar att inom kort införa extrema antiporrlagar som påverkar medborgarnas tillgång till Internet. Detta efter en intensiv lobbyingkampanj från aktörer inom bland annat polisen, skolväsendet och hälsomyndigheterna. Porrmotståndarna hävdar att vuxnas tillgång till Internetpornografi kan påverka deras barn och att kvinnors relation till män kan bli lidande av att de tittar på porr. Att det saknas bevis för att så skulle vara fallet, samt att det även finns undersökningar som visar att pornografi kan ha positiva effekter på vuxnas sexualliv tycks inte ha gjort intryck på de ansvariga politikerna.

Den vid Wheelock College i Boston baserade brittisk-amerikanske forskaren Dr Gail Dines tror att Storbritannien står näst på kö bland västerländska demokratier att införa den kinesiskinspirerade Internetcensuren. Gines, som med boken "Pornland: How Porn has Hijacked our Sexuality" gjort sig ökänd som notorisk pornografimotståndare, applåderar denna tvivelaktiga utveckling med motivering att "brutala och extrema bilder numer är standard" på Internet.

"Jag har talat med välgörenhetsorganisationer i Storbritannien och med barnskyddsorganisationen NSPCC samt andra aktiva och de ser vad som händer - ökningen av övergrepp mot barn, våldet. Det finns en stark vilja att följa Island. Vi lever i ett väldigt slutet samhälle då det kommer till att tala om sex så har en massa människor huvudet i sanden men inte de som arbetar på marken ?. Du kan inte lämna detta ansvar till föräldrarna. Onlineporr formar många unga människors sexualliv."

Bortsett från att detta uttalande avslöjar en mycket paternalistisk inställning till förädrarna så är det dessutom motsägelsefullt. Om landet är så slutet, borde man då inte tala MER om sex och inte mindre? Ett annat europeiskt land, Tyskland, har en mycket öppen inställning till sex. Man drar sig inte för att tala om sex eller att visa nakna människokroppar i medierna - inte ens på teve under dagtid. Denna öppenhet har också gjort det möjligt att föra en konstruktiv debatt om sexualitetens skuggsidor - såsom övergrepp, självskadebeteende och beroende. I Storbritannien däremot vill alltså pornografimotståndarna bygga ännu högre murar av tysthet kring sexualiteten.

Det finns inte heller några bevis för att antalet sexualbrott ökat efter pornografins eller Internets introduktion. Sexualbrott har tyvärr funnits i alla tider och är starkt förekommande i samhällen där pornografi är förbjudet och Internetåtkomsten närmast är obefintlig. Något som däremot har ökat är antalet anmälningar. Detta kan vi förmodligen tacka den ökade öppenheten och sexuella revolutionen för.

Storbritannien har en lång historia av uppmärksammade sexualbrottsfall. Såsom programledaren Jimmy Savilles övergrepp på hundratals barn, vilka trots många vuxna människors vetskap kunde pågå i flera decennier. Våldtäkterna inom den engelska kyrkan och de sexskandaler som involverat politiker och även lorder i överhuset är andra brott som inte skulle ha kunnat pågå ostört om det rådit en större öppenhet om sex. Att Storbritannien har Europas högsta andel oönskade tonårsgraviditeter kan också det skyllas på den brittiska ängsligheten kring sex. Barn och ungdomar har helt enkelt inga att tala med om sina känslor och behov. Prydheten lägger locket på dessa viktiga samtal.

Claire Lilley vid nämnda NSPCC tonar dock ned Dines förhoppningar om ökad slutenhet: "Vi skulle aldrig gå ut och kräva ett totalt förbud. Vi vill hindra barn från att bli utsatta för porr. Ett vanligt barn har nu tillgång till fem olika Internetapparater så vi är bortom den fas då det räckte med barnlås på familjens PC."

Hon föreslår därför ett allmänt barnlås på Internet. Men Internetleverantörerna är tveksamma till att det skulle vara genomförbart att införa ett system där nya kunder uttryckligen frågas om de vill ha tillgång till vuxensidor och därmed låsa upp dem. Lilley menar dock att spelindustrin, vilken lyckats införa ett fungerande åldersverifieringssystem, är ett bra fördöme.

Det finns dock många argument för att porrcensur inte är rätt väg att gå. Påståendet att Internetporr enbart utgörs av "brutala och extrema bilder" eller att det är en kvinnoexploaterande industri som enbart riktar sig till män kan starkt ifrågasättas. Bland annat har undersökningar visat att kvinnor som är aktiva inom porrindustrin har bättre självförtroende än andra. Sju av tio brittiska kvinnor tittar dessutom emellanåt på nätporrsidor och kan därför betraktas som genomsnittliga konsumenter.

Men det finns även andra, mer allvarliga, aspekter på porrfiltret. Sådana som rör yttrandefrihet och artistisk frihet. Om man börjar rucka på dessa friheter så ruckar man även själva fundamentet som ett fritt samhälle vilar på. Censur av ett kulturfenomen som man inte uppskattar är en del av ett slutande plan som leder till ökad ofrihet. Att som stat importera metoder från Iran och Saudiarabien innebär också att man blir mer lik dem.

Moralpanik har funnits i alla tider och kommer förmodligen också fortsätta att finnas i alla tider. Det har varit rop på förbud mot skräckfilmer, dataspel, videokassetter, serietidningar. Ja, en gång i tiden faktiskt dansbanor och ännu längre tillbaka fiol och flöjt som ansågs förleda ungdomen. Nu gör en modern demokrati om samma gamla misstag och puritaner i andra länder tittar nyfiket på.

Detta hela har föga med feminism eller jämställdhet att göra om nu någon skulle tro det. Snarare med paternalism och en patriarkal syn på kvinnor som viljelösa offer. En puritan i Island, Sverige eller Storbritannien har mer gemensamt med en i Iran än vad hen själv vill tro. Det finns redan lagar mot barnpornografi och sexuella övergrepp. Välmenande lagstiftare borde hänvisa till dessa istället för att sabotera den sexuella revolutionens framsteg.


Mer läsning:

The Examiner: Länk: examiner.com

The New York Times: Länk: nytimes.com

Av Martin Ekdahl 11 mar 2013 06:00