Medias gudomliga rätt att bara presentera PK-siffror

"Vetenskapsradion har granskat kärnkraftsindustrin och dess kostnader i serien Atomnotan."

Så börjar ingressen på Sveriges Radios "Veckomagasin" första veckan i mars. Granskningsuppgiften ansågs påkallad då man uppfattar expertkunskapen gällande kärnkraft hos gemene man som vag. Hur skulle kunskapsnivån kunnat varit högre, då forskningen i ämnet vara förbjudet och adekvat information gällande kärnkraftens siffror, aldrig någonsin inbegripit svensk public service - oavsett medieform?

Uppdraget är uppdelat i avvecklingskostnader och genomförda delprojekt i Sverige. Då det gäller framtida avveckling vilket inkluderar avfallshanteringen, så täcks dessa avgifter av kärnkraftsägarna till kärnavfallsfonden, vilket för tillfället är 2 öre per kWh.

Chefen för "Vetenskapsradion", Ulrika Björkstén, är tillsammans med "sina" experter ense om att avgiften inte kommer att täcka kommande utgifter. Uppgifter om avvecklingskostnader från andra länder påstås ha varit det dubbla, projekten i Sverige tredubbla. Norska experter spär på med det femdubbla, eller årliga avgifter upp till 6 miljarder per år.

Trots att vetenskapsradion verkar införstådd i att kostnaderna för komplicerade tekniska projekt alltid är underskattade, får lyssnarna en känsla av att den nyvunna kunskapen är unik.

Det som inte bara uppfattas som en känsla utan är unikt, är det som samma dag i samma radio rapporteras av strålskyddsfysikern Håkan Petterssson vid Universitetssjukhuset i Linköping. Han kommenterar WHO:s nyligen släppta hälsoriskrapport om förväntade sjukdomsfall i samband med radioaktiva utsläpp.

Rapporten tydliggör att spädbarn är de mest utsatta och enligt WHO så ökar risken för pojkar att få leukemi och för flickor bröstcancer. Den vanligaste cancerformen i sammanhanget är annars sköldkörtelcancer.

Då det gäller den senaste olyckan i Fukushima i mars 2011, har hittills ingen omkommit på grund av radioaktiv strålning. FN-organet UNSCEAR kommer till våren att lämna ytterligare en rapport som handlar om det mentala hälsoläget i Japan efter olyckan i Fukushima.

Håkan Pettersson, anser att det finns en stor osäkerhet då man skattar på individnivå, samt att de procentsiffrorna som förekommer borde vara något lägre. På en direkt fråga anser han att i de här sammanhangen övervärderar man riskerna, samt att det borde tas hänsyn till betydligt fler skyddsfaktorer, fram för allt boendet.

Vid kärnkraftolyckan i Tjernobyl 1986, dog till följd av räddningsarbetet 30 personer, varav 28 med strålskador. Sköldkörtelcancern ökade markant till följd av olyckan hos dem som var spädbarn -86. Siffror mellan 2000 upp till 6000 barn figurerar. Av alla dessa är det bara tolv som inte överlevt.

Som läsare blir komplexiteten inför alla rapporteringar maximal då strålskyddsfysikern anger siffrorna för Hiroshima och Nagasaki. Trots en exponering vilken var betydligt högre, har av de som överlevde men blev utsatta för strålning, enbart 500 individer drabbats av någon form av cancer, vilka statistiskt kunnat säkerställas till atombombssprängningarna. Studierna är omfattande och började så tidigt som 1950.

För oss svenskar som med en 30-procentig risk att någon gång få cancer, säger ovanstående siffror hur svårt det måste vara att urskilja de extra cancerfallen som kan bero på strålning om vårt land skulle utsättas för en kärnkraftolycka.

Då det handlar om den mentala hälsan i första hand är mitt råd till vetenskapsradion följande. Satsa i stället på en massiv mediekampanj mot läkemedelstillverkarnas cancerforskning i stället för fortsatt publicering av kärnkraftssiffror där dataregister över befolkningar är ofullständiga, där sjukdomsdiagnoserna och klassificeringen av sjukdomar är otydliga, och att de kontrollgrupper som använts i publicerade rapporter och epidemiologiska studier är otillfredsställande.

Börja med att ställa frågan varför Big Pharma* bara lägger 10 procent av världens forskningspengar på att förebygga cancer. Det resterande läggs på lönsamma behandlingsmetoder med vidriga cellgifter och andra bromsmediciner, då man inte kan operera bort angripna eller närliggande organ.

Passa även på att fråga de som styr svensk forskning hur de prioriterar. George H. W. Bush, tillsammans med François Mitterrand, utlovade i början av nittiotalet en prioritering för avskaffandet av cancern inom en 10-årsperiod - den har i stället ökat. Det brådskar - risken för eventuella medicinska effekter från en kärnkraftsolycka i jämförelse med kroppar som sviker oss förutan strålning, är i det närmaste obefintlig.

Då det gäller inledningen med avgifter från kärnkraftsägarna till kärnavfallsfonden uppstår per automatik frågan varför inte vetenskapsradion redogjorde för avsaknaden av den totala kärnkraftskapaciteten på marknaden, vilken vid full effekt borde reducera siffrorna för kommande beräkningar för eventuella avvecklingskostnader. Siffror för oss konsumenter utan annat energislag än den med full kapacitet från vattenkraften tillsammans med kärnkraften emotses å det tacksammaste.

Finns det någon med makt inom public service som kan avskaffa den gudomliga rätten att bara presentera politiskt korrekta siffror, då dubbleras tackeriet!


Källor:
Sveriges Radio/vetenskapsradion, Statens strålskyddsinstitut med bland annat UNSCEAR 1996 Report.
*"Big Pharma", är ett uttryck lånat av Lars Bern, som bland annat varit ordförande i Cancerfonden.

Av Leif E Ström 07 mar 2013 06:00