När löven föll i september

När löven föll i september
bad du mig släppa mina
som hängt där för länge
tyckte du
och sa de var stumma och grå
inte ens vackert röda
i solen
bara ilsket blå
de var masken jag bar
för din skull
sa jag
och behöll dem ändå
hela vintern
frös jag i dem
fast du höll mig
så varm du kunde
så naken
att du skakade och grät
av skam
utanför min mur
tyst
för dig själv
för min skull
det var när jag såg
mitt hat
min rädsla
min oförmåga
min oförsonlighet
skada dig
det var då
jag släppte mina
för din skull
står jag här
lika ömtålig
som du
som jag aldrig var
Och du ler mot mig
för att jag vågar
för att jag älskar dig
för att jag vågar
älska dig

När löven faller igen i september
har jag släppt mina
för längesen
naken
ska jag hålla dig
så varm jag kan
hela vintern

för vår skull

Av Solsken 28 feb 2013 16:24