Ingrid Draminskys suggestiva stadsbilder

Ingrid Draminsky bor i Hyssna, en ort som ligger mellan Borås och Göteborg. Hon är bild- och glaskonstnär samt silversmed. Nyligen hade hon utställning på Hörle slott, utanför Värnamo. Där visade hon upp smycken av polymerlera och ett urval av tavlor ur sin omfattande produktion. Ingrid har en lång konstnärkarriär bakom sig. Sedan mitten av 70-talet har hon målat och ställt ut. Under 90-talet arbetade hon med offentlig smyckning en period. 1986 bestämde hon sig för att ägna sig helt och hållet åt måleriet. Sedan dess har hon skapat mycket under årens lopp. Resultatet har konkretiserats i en mängd jurybedömda och vanliga visningar i hela landet, såväl i samlings- som i separata utställningar. En lista på alla ställen där Ingrid deltagit kan man hitta på hennes hemsida.

Den som besöker konstnärens ateljé för att titta på hennes tavlor blir bemött med orden "Välkommen till mig och alla mina jag". Ett uttryck som syftar på det faktum att, under de senaste tre decennierna som professionell artist, har Ingrid behållit samma stil även om hennes måleri utvecklats under tiden. I det flesta bilderna utgör färgsättningen en sofistikerad dynamik som angränsar abstrakta kompositioner. Om man betraktar en tavla som "Times Square" till exempel kan man lätt associera den med Mondrians perfekta kvadrater. Dess expressivitet förstärks ännu mer genom spänningen mellan stelhet och rörelse, ljus och skuggor samt mellan de vertikala och de horisontella linjerna. Folk känner sig trygga i Ingrid Draminskys bildvärld för att "hon målar så att man ser vad det är". Och det kan man inte förneka. Det är lätt att känna igen stadsmiljöer och personer i hennes tavlor. Men vissa detaljer, vissa inkongruenser i tavlornas komposition antyder att de knappast kan betraktas endast som realistiska skildringar. De är snarare rekonstruktioner som befinner sig på ett annat plan än den rena upplevelsen.

Ingrid Draminsky skildrar gatuscener och sällskapsliv. "Party", "Summer in the City", "Nattliv", "I ateljén" är några av titlarna på hennes dukar. Om dessa tavlor berättar Ingrid: "Jag har tagit massor av foton och tänkt mycket på kompositionen. När jag målar blir det aldrig som det ser ut i verkligheten … Många av mina målningar är faktiskt gjorda efter modell, d.v.s. fotograferade i olika miljöer, jag passar in dem i målningarna som jag har tänkt." Ingrid strävar inte efter att skapa illusionsbilder. I stället närmar hon sig stadslivets villkor genom att tränga under den sociala ytan. De utvalda stadsscenerna äger suggestiv kraft. Gatuscenerna i tavlor som "Vasastan", "Blå port" eller "Kungsgatan Göteborg" ligger nära metafysikernas bildkompositioner. Jag tänker till exempel på de folktomma gatorna med de avlånga skuggorna i De Chiricos berömda verk. Hos båda två konstnärerna utgör bilderna en syntes mellan omedelbara upplevelser och föreställningar som föregår seendet.

Denna växelverkan mellan observation och inspiration märks ännu bättre i tavlorna som skildrar inomhusmiljöer. De är suggestiva bilder där den psykologiska laddningen överlappar de detaljtrogna avbildningarna. De lätt igenkännliga interiörerna är i själva verket konstruerade av disparata segment. Därmed överskrider bilderna sina realistiska konturer. Den hemtrevliga zonen i verk som "I förtroende", "På café", "På vernissage" eller "Väntan", uttrycker både trygghet och främlingskap. Gestalterna verkar känna sig trygga där de står. Men ändå… det ligger en viss spänning under ytan. Den unga kvinnans fjärrskådande blick i "Väntan" till exempel, uppdagar henne som sårbar. Hon utsätts nästan skyddslöst för det hårda ljuset, som om hon befinner sig på en scen. Hennes realistiska avbildning underkastas den psykiskt färgade kompositionen.

Den unga kvinnofiguren som Ingrid skildrar i "Väntan" förekommer i flera av hennes tavlor. Hon avslöjar att det är hennes egen dotter som gestaltas i olika situationer och roller. Av denna upplysning kan man dra slutsatsen att kropparna i hennes tavlor utgör mest måleriska motiv. I själva verket uppfyller dessa kroppar mer än en skenbart avbildande funktion. De mimetiska avbildningarna i verk som "I förtroende", "Party" eller "Glimt" utgör psykologiskt laddade konstruktioner. Bildernas stränga konstruktion, färgsättningen och ljusbehandlingen skapar ett intryck av lugn och koncentration, som kan antyda fantasier och undermedvetna önskningar. De samtalande inåtvända kvinnofigurerna i avskilda rum utgör en tillbakadragen handling. Deras självförsjunkna koncentration, tigandet, stillheten, de flyktiga blickarna, försvinnandet… alla dessa element avslöjar i slutändan en sorts identitetssökande.

Ingrid Draminskys bilder är resultatet av en syntes av observationer, intryck och tankar. De realistiskt präglade bilderna är så överarbetade att de blir till bärare av dolda budskap. Ibland råder det en tvetydig relation mellan hennes personer. Delar de samma drömmar eller är de på väg att fjärma sig från varandra? Det kan man fråga sig, när man betraktar verken "I förtroende" eller "Konversationen". Andra gånger, som i "Party" eller "Glimt", uppstår ett magiskt ljus mellan människogestalterna. Är det fråga om ett välsignat ögonblick eller om en dyster föraning? Ingrid vill inte påverka betraktarens omdöme, när hon säger: "Jag kan inte förklara det, allt bara kom upp i mig från ingenstans. … Man vet aldrig vad som kan hända när man är igång och målar."

I varje fall utgör konstnärens skildringar ett emblem för människans livsvillkor. De fångar upp undermedvetna fantasier och därmed undandrar de sig inte bara realismen, utan även symbolistiska tolkningsförsök. Genom att förankra det skenbar entydiga i det gåtfulla förlänar bilderna det reella en fantastisk anstrykning. Samspelet mellan avbilning och inbillning tvingar betraktaren till reflektion. Ingrid Draminskys scener framkastar frågor som snarare rör betraktaren än bilden.


Fotnot: Ingrid Draminsky är aktuell med en utställning i Emmaboda mellan 3 - 22 maj, i Emmabodabygdens Konstförenings regi.

Av Daniel Onaca 27 feb 2013 06:00