sourze.se
Artikelbild

Meteoriten i Tjeljabinsk och DA14 ger en föraning om Jordens undergång

Meteoritnedslaget i Ryssland igår ger en föraning om hur det kommer gå till när livet på Jorden får en ny omstart. Du kan själv följa NASA:s försök att kontrollera risken, men osäkerheten och okunskapen är stor.

Många är chockade över meteoritnedslaget igår i Ryssland och den nästan samtidigt nära Jorden förbipasserande asteroiden, "DA14". Jag kan dock säga att jag varken är förvånad eller chockad. Tvärtom förväntar jag mig, efter flera kontakter med forskareliten i frågan, att sådana här händelser ska inträffa då och då. Faktum är att jag är övertygad om att livet på Jorden så som vi känner det idag, kommer att få sitt slut på ungefär det här sättet och jag har skrivit flera artiklar om det här på Sourze. Det är inte så att jag sitter och väntar på att det ska ske och inte heller att jag tror att det ska ske i morgon eller ens om hundra år. Problemet är snarare att man inte vet när det ska ske och att det därför är lika bra att inte oroa sig för det - men att livsfarligt stora stenar från rymden ska träffa jorden råder det ingen tvekan om, frågan är bara när och hur stora.

På grund av den osäkerheten har vetenskapen enkla tumregler för just det. Frekvensen på asteroider motsvarande den som man anser orsakade dinosauriernas död, till exempel, tror man är cirka en gång per 100 miljoner år. Det har gått 66 miljoner år nu, sedan den förra. Men skalan är glidande, alltså en sten på hälften av dinosaurieasteroiden, det vill säga en med fem kilometer i diameter, beräknar man ska träffas oss vart 50 miljonte år. Så för 35 miljoner år sedan inträffade just ett sådant femkilometersnedslag. Det var, enligt geologiprofessor Birger Schmitz vid Lunds Universitet och en av världens mest ansedda forskare på asteroidnedslag, i Sibirien och händelsen orsakade den 100 kilometer stora Popigai-kratern. "Det blev lite globala klimatförändringar, en del arter dog ut.", säger professor Schmitz i min mailintervju med honom i februari 2011.

"Mindre nedslag, storleksordningen 50-100 meter inträffar i snitt en gång per hundra år", säger Birger Schmitz i min intervju med honom ett år tidigare, i januari 2010, och fortsätter "Slår de ner över befolkade områden kan konsekvenserna bli förödande för dem som lever precis under nedslagsplatsen. Största problemet är dock om kroppen slår ner i havet utanför befolkat område, exempelvis i Atlanten utanför England, då kan en förödande tsunamis välla in över land. Kilometerstora objekt slår ner en gång per 100 000 år och skulle en sådan träffa Stockholm, så blir nog hela Mellansverige fullständigt utslaget, och globala klimatförändringar nedkylning följer."

"Meteoritnedslag är inget man behöver oroa sig för", säger astronomen Alexis Brandeker, som intervjuas i Svenska Dagbladet idag och fortsätter, "Vi känner till de större stenarna, hundra meter och uppåt, rätt bra", och professor Schmitz bekräftar i min intervju med honom från februari 2011 att man numera har "ganska bra koll på vilka stora kroppar som kan hota oss där ute", men tillägger "åtminstone bland asteroiderna, dvs klippblocken som härrör från asteroidbältet mellan Mars och Jupiter. Kometer däremot har väldigt elliptiska banor och kan dyka upp helt plötsligt på sin väg in mot solen från de yttersta delarna av solsystemet."

Nedslaget i Tunguska Sibirien 1908, vars storlek på rymdstenar som träffar Jorden, enligt professor Schmitz, beräknas ha en frekvens på vart hundrade år, uppskattas enligt Wikipedia ha haft en sprängkraft motsvarande cirka 40 megaton trotyl, att jämföra med atombomben över Hiroshima som hade en motsvarande sprängkraft på 0,0125 megaton trotyl. "DA14" som passerade nära Jorden igår ligger i samma storleksklass som Tunguska-asteroiden från 1908.

Vill man ha koll på vad amerikanska rymdstyrelsen NASA gör i sammanhanget, kan man gå in på deras hemsida. I deras lista över "Recent close approaches to earth" ser man DA14, som med en diameter på 40-90 meter passerade Jorden på avståndet 0,09 LD Lunar Distance. En LD motsvarar avståndet mellan Jorden och Månen och DA14 passerade alltså närmre än en tiondel av det avståndet. Av de som finns i listan över "Upcoming close approaches" till och med maj i år finns ingen som beräknas komma närmare än 3,9 LD. Den största asteroiden i listan är på mellan 2,3 och 5,2 kilometer, men den beräknas passera på 49 LD:s avstånd från Jorden.


Om författaren

Författare:
Carl Olof Schlyter

Om artikeln

Publicerad: 16 feb 2013 11:43

Fakta

Ingen faktatext angiven föreslå

Plats

Artikeln är inte placerad. föreslå

Dela artikeln

Länk till artikeln: