Hästkött är ingenting att gnägga åt

Många har gnäggat den sista veckan åt den så kallade "hästköttsdebatten". Det rasas i alla medier om att folk ätit hästkött i tron att någon gammal kossa satt livet till. Medias ton påminner om skriverierna kring giftskandalen i Teckomatorp eller hysterin när asbestisoleringens faror tog sig upp på debatthavets vilt rasande yta. Som vanligt en storm i ett vattenglas.

Surfar man runt en stund på "hästkött" så finner man en del spännande fakta. Något som heter "hastkott" på www-språk ger ju ett beskedligt intryck. Och mycket riktigt; näringsfysiologer kallar hästkött välsmakande, med en liten söt ton. Mört, magert, härligt kött till färs, alltså köttbullar och biffar. Mycket vanligt förekommande som delingrediens i många korvar.

Seså, ni som skojar om "galopps" eller "käka en Harry Boy", tänk på att detta kött inte bara är något i hästväg. Vi talar bland annat om en delikatess, känd i hundratals år som det lövtunna hamburgerkött vi lade på smörgåsen, nära mänsklighetens gryning. Inte bara om några strimlor i en lasagne. Det strimlade offret gnäggade helt nyss på rumänska, kanske en del av upprördhetens grund.

Folk har numera hästgård eller box, ägare av en egen fritidspålle att pyssla om i spiltan. Att låta sig bäras omkring av sin stora kompis, ströva i skog och mark, se naturen lite från ovan, hästmänniskorna har min fulla förståelse. Man äter inte upp en god vän så som man äter en varm korv. Tuggorna fastnar i halsen, liksom...

Det handlar som vanligt om att producenterna är rädda om marknadsandelar. En häst på kartongen tillsammans med fullständig innehållsförteckning skulle få förödande verkningar, utan försiktig tillvänjning. Vi har inte vuxit ifrån modernäringen, jordbruket, ännu. Och hästhobbyn bara växer. Man äter inte upp sin arbetskamrat. Och inte heller den stora, varma goda vännen på ridskolan...

Nu gick det åt pipan för producenterna till slut. Man försökte lura i oss hästkött i stället för att lugnt och fint lära oss äta det, visa jämförelsetester, tydliga innehållsdeklarationer, kanske med hjälp av några av alla hundratals stjärnkockar som svärmar i matoset runt TV-sofforna. Ett utmärkt livsmedel som skamligen bränns eller grävs ner för en gammal fördoms skull.

Kosackerna mörar det under sadeln vid långa ritter. Det förekommer sällan vid svenska ridskolor. Halal, sa någon. Fråga din imam. Kosher? Judar äter inte häst.

Av Lennart Lundwall 14 feb 2013 06:00