Jaget och individualiteten

Jag tror inte på total egoreduktion till förmån för stat, marknad, ideologi eller religion. Trots att människan i ett rättmålande ljus kan beskrivas som en biologisk maskin, så fungerar vi inte som kugghjul.

Individualitet är viktigt. Men total individualitet som man påtvingar sig själv kan vara lika mycket av ett fängelse som en fysisk cell i betong. Att bli trampad till damm av sina egna och andra personers krav känns likställt med att uppfylla rollen som mänskligt kugghjul i en Orwelliansk framtidsdystopi.

Jag är ingen enhet. Det är ett begrepp vi använder för att måla upp de olika delarna som vi anser beskriva oss själva för stunden. Jaget är flytande men vi vill gärna tro annat.

Utan en fysisk kropp så finns det inget för mig att bildas i. Jag finns antagligen inte innan och antagligen inte efter. Jag finns för stunden. Jag är inte skrivet i sten. Jag är en produkt av vår hjärna.

Vi baserar våra liv på att tankekonstruktionen är oantastbar. Det reflekteras i att många är rädda i situationer där deras individ inte står i centrum. Vi tror gärna hellre att vi överlever döden istället för att förlika sig med tanken på icke-existens. Vi finner att människor har ett högre inneboende värde än andra varelser och materia. Vi känner att våra val i livet på något sätt är universellt avgörande. Vi är rädda för att vara små.

Är det du som är oumbärlig för världen eller är det världen som är oumbärlig för dig?

När det är jag som är allt är jag rädd för inget.

Av Johan T-Katiska 08 feb 2013 06:00