Vedhuggarfilosofi

En julklappsbok, Lars Myttings "Ved", har gjort stora intryck i min träskalle. Som vedeldare sedan barnsben är jag kroniskt beroende av öppen eld. Jag glömmer aldrig barndomens rödglödgade plåtkamin i tidigt femtiotal, eldad med knastertorrt månghundraårigt rivningsvirke från Stockholms Klarakvarter. Den historiska stadsdel som i de åren jämnades med marken och spreds av åkerierna i provinsen som fyllnadsmassor och bränsle. Här skulle göras plats för tunnelbanestationer och nya motorleder. Och ohyggligt fula kontors- och affärshus som redan efter femtio år står på Stadshusets rivninglista. Farsan drog ur spik och kapade stockar och dörrposter från Bellmans tid och svor över virkets kvalitet och motstånd. Men billigt var det och varmt blev det.

Här här ett stycke av Myttings vedhuggarfilosofi, ren poesi:

"Praktiskt arbete skänker en annan sinnesfrid. När den vresiga träkubben kluvits, då är den kluven. Den behöver inte göras om eller förbättras. Dagens frustrationer och irritationsmoment hugger man in i veden för vidare befordran in i eldstaden. En av vedens mest utmärkande egenskaper är att den ska brännas upp. Den ska aldrig studeras av någon kommitté, aldrig visas upp i projektor eller jämföras med en konkurrerande vedklamp. En gång under vinterns lopp kommer det som kapades skevt och höggs fult flisigt att hamna i elden, där även den veden kommer att ge samma värme som de perfekta klamparna. Och visst ligger det en särskild glädje i att bränna upp en tallrot som var så retfullt extra vresig?"

Boken ger oss inblickar i vedeldningens filosofi och praktiska tillämpning. Visste ni att svenskarna eldar upp tre miljoner kubikmeter ved årligen? Låter som skövling men är mindre än fyra procent av den årliga tillväxten. Och efterfrågan ökar hela tiden på grund av statligt ocker med energipriser och skatter. Vi närmar oss ju 1940-talsfilosofin: "Slåck lyset när du lämnar rummet - det kostar". Då känns det fint med en brasa som både värmer och lyser.

Mytting talar inte om rivningsvirke. Han presenterar fakta om brännbarhet och energiinnehåll i de flesta träslag. Tipsar om hur du torkar veden snabbt och effektivt. Han värnar också om hälsan hos vedhuggaren med visa råd om skyddsutrustning och val av verktyg. Hans presentation av lämpliga yxor för vedhuggaren är poesi. Bildmaterialet är ett härligt urval ur vedeldarens verklighet. Hans beskrivning av motorsågar fick mig att rysa när jag jämförde med mina gamla misskötta muskedunder som lätt kunnat kosta mig en och annan kroppsdel. Tipsen om filning av sågkedjan kunde dock varit tydligare. Säkerhetsregel 1: Service och tillsyn och icke att förglömma, kolla sågens kastskydd. Regel 2: Skyddsskor och byxor.

Amatörvedhuggaren vid fritidshusets huggkubbe vill påminna om att ved värmer tre gånger: När du fäller och drar hem, när du kapar och hugger. Och så ska du stapla glest för torkning. Sen är det dags att njuta av din egenhändigt producerade energi och ljus från den knastrande brasan. Och kanske räcka lång näsa åt Vattenfall, Sydkraft eller Fortum. Och Anders Borg blåser du också på några kronor.

Av Lennart Lundwall 27 jan 2013 06:00