Reinfeldt värre än Döbeln

Det förekommer en omfattande förföljelse här i landet. De som förföljs är alla arbetslösa. De som står för förföljelsen är framför allt politiker, Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. De arbetslösa ska till varje pris ut på marknaden trots att där knappast finns något att hämta. Att höra de arbetslösas berättelser om hur de upplever förföljelsen känns skrämmande och ovärdigt ett civiliserat samhälle. Det värsta är att de arbetslösa ofta tar åt sig och tror att det är fel på dem. I stället är det politikerna som missuppfattat sin roll som förtroendevalda. Det är politikerna som ska leda samhällsutvecklingen så att alla medborgare känner sig delaktiga. Men det där har man struntat helt i och tror att det är en tävling på alla områden, och inte en gemenskap.

Politikerna borde ha förutsett konsekvenserna av att produktiviteten i Sverige sedan 1930-talet har femdubblats, så att det inte behövs så många arbetstimmar för att hålla maskineriet i gång. I stället har det skapats en massa tomma jobb som borde skrotas med det snaraste. De intelligensbefriade politikerna låtsas som om alla jobb vore lika värdefulla. Men det är förstås en förolämpning mot de arbetslösa, särskilt mot de unga som saknar erfarenhet av hur arbetslivet egentligen fungerar. Att ha ett jobb vars enda mening är att det genererar en inkomst är helt sjukt. Och det är sorgligt att det finns politiker som inte genomskådar den här bluffen. Det är skamligt att förpesta livet för de arbetslösa genom att ge dem skuldkänslor och dåligt självförtroende. Samhället borde i stället belöna dem som klarar sig själva utan att behöva stå till arbetsmarknadens förfogande. En första radikal åtgärd borde vara att höja marginalskatten så att det inte lönar sig att jobba för mycket. Vi borde dela på jobben så att alla kan vara med i arbetsgemenskapen.

Vad som gäller här i landet är att det investeras för att öka arbetets produktivitet. Allt ska vara lönsamt. Här måste vi tänka om. De investeringar som ska göras nu är till för att rädda ekosystemet och ge sociala vinster. Vi kan skapa "en makroekonomi som är ekologiskt ansvarig och en samhällsmiljö som låter människor blomstra och delta i samhället och i det sociala livet utan ständigt ökande konsumtion." Christer Sanne: Vi kan leva utan tillväxt. DN 14/10 2009. Den tillväxtpolitik som regeringen Reinfeldt förespråkar är en Döbelnsmedicin, det vill säga imorgon sjufalt värre Runeberg.

Av Lennart Karlsson 18 dec 2012 06:00