Poliser dödar med elvapen i USA

I september skrev jag i Sourze om det intressanta faktum att USA enligt FN:s statistik över den globala fånghållningen klassificerar sig som världens värsta polisstat med två miljoner fångar. Det är 600 000 fler än i hela Kina.

Jag blev lite förvånad över reaktionerna. Artikeln fick 11 sidor med kommentarer. Nästan ingen kommenterade sakfrågan: Är USA en polisstat eller inte? Däremot ägnades mycken uppmärksamhet åt en utvikning jag gjorde om hur vi ibland vägrar att ställa frågor vi logiskt borde komma fram till om vi tänker själva, till exempel; om USA kunde genomföra en bemannad månresa 1969, varför har det trots den enorma tekniska utvecklingen sedan dess aldrig gjorts om vare sig av dem eller någon annan?

Avstickaren till månen föranledde utläggningar om mångrus och hur äkta det måste vara eftersom vederbörlig myndighet har sagt att det är så. Däremot var det tydligen stört omöjligt för de flesta att se USA som någon annan världspolis än en "god" sådan. John Wayne fortsätter alltså att hålla ordning i hjärnorna. Och viktiga nyheter som ger en sannare bild av landet, som den här nedan från antirasistiska electronicvillage, bleknar bredvid Lady Gaga som naturligtvis är mycket viktigare att skriva om. Vilket jag vägrar att acceptera.

"532 amerikaner har dödats av taserbeväpnade poliser

Idag lades Bill Williams, 60, från Everett, WA, till listan över taserrelaterade dödsfall i USA som det 181:a offret sedan 2009. ….

Enligt Amnesty International avled 351 människor i USA mellan 2001 och 2008 efter att ha elchockats av poliser med taservapen. Vår blogg har dokumenterat ytterligare 181 taserrelaterade dödsfall 2009-2012. Det betyder att 532 taserrelaterade dödsfall i USA har registrerats. ….
Jag undrar om någon oroar sig över den ökande användningen av tasern som dödligt vapen? Vi vet åtminstone att justitiedepartementet gör det. De har utfärdat en rapport som fördömer hur polisen i Portland haft för vana att oprovocerat plåga mentalsjuka, ofta med taservapen.

Å andra sidan anser jag att något är djupt fel i Amerika när polisen kan avrätta folk - en person i veckan - med sin taserarsenal, och allmänheten bara tiger. Ibland krävs det ett åtal, som det som ledde till en fällande dom i Ohio nyligen, för att få polisen att lugna ner sig. Cincinnatipolisen fattade vinken och ändrade sin taserpolicy." Källa: Electroinic Village

Om man skulle gå närmare in på vilka människor som elimineras så behändigt "over there", skulle man säkert få fler bevis för att USA är en rasistisk polisstat och inte alls någon hygglig sheriff i den globala byn. Ett lika sorgligt faktum är att många av världens övriga snutar som ännu inte har fått sin taser dräglar efter detta förträffliga verktyg för att "skaffa sig respekt", vilket är nyspråk för att "skrämma skiten ur de jävlarna".

Respekten för myndigheten har förbytts i fruktan för längesedan. Betydelsen av ordet respekt har förskjutits. Förr förtjänade man respekt. Nu hotar man sig till den. Och ju räddare vi blir, desto lättare att köra över oss. Det är därför det är så viktigt att använda sin yttrandefrihet och säga ifrån om allt som är fel. Om ingen vågar göra det finns det ingen yttrandefrihet, och om åsikter kan olagligförklaras blir det omöjligt att föra en fri debatt och vi får ett tyranni och ett tankeförtryck som jag inte tror någon av oss vill leva under. Men som är på väg.

Vilket osökt får mig att tänka på självutnämnda yttrandefrihetsfundamentalisten Åsa Linderborg och hennes präktiga tvärvändning nyligen ,"Nu granskar vi skiten", där hon vill åtala folk för vad de skriver. Hon, en journalist i AB! "Vi har ju en lag!" utropar hon och glömmer att det kan och måste diskuteras huruvida "hatlagar" är förenliga med demokrati. "Om vi inte tror på yttrandefrihet för människor vars åsikter vi avskyr, då tror vi inte på yttrandefrihet", skrev Noam Chomsky. Och han har naturligtvis rätt. Åsikter, ja även hävdvunna "fakta", allt ska i en demokrati kunna bemötas, kritiseras och ifrågasättas i öppen debatt, vilket blir omöjligt om man kan gå till domstol och anmäla sig som kränkt så fort man fått på nosen verbalt. Lite skinn på näsan måste man ha. Människor har skällt ut varandra i alla tider och öst de grövsta invektiv över sina motståndare och det har runnit av oss utan att särskilt många advokater blivit rika på det, men det vill de naturligtvis ändra på. Är det en logisk utveckling av juridiken i ett kapitalistiskt samhälle? Ska de få göra det? Och ska sedan svenska poliser få sina tejsrar och kunna gallra i lugn och ro i de mörkare vrårna av vad som återstår av samhället, bland hemlösa, knarkare och sjuka? Bland gamla som är ute för sent på nätterna? Vad tycker Beatrice Ask? Vad anser den före detta yttrandefrihetsfundamentalisten Linderborg?

Jag anser att de båda liksom vi alla bör lyssna mycket noga till vad Rowan Atkinson hade att säga i ämnet när han talade till parlamentet nyligen. Videoklipp

Och jag instämmer hjärtligt med mottot för kampanjen han talade för, Reform Section 5: "Feel free to insult me!"

Av Hans Berggren 13 dec 2012 06:00