Nobelspecial - klänningarnas kväll

På det hela taget följer kvinnorna under Nobelbanketten flera av höstens trendfärger: vinrött, mörkblå och buteljgrön i mer eller mindre variation på färgskalan, och så svart förstås. De flesta klänningar är i den traditionsenliga modellen: puffärm, snävt liv och en rejält böljande mängd på kjolen. Med andra ord, en prinsessklänning, för de av er som sitter undrandes vad jag menar.

Här och var bryter champagnefärgade klänningar av, och jag tycker det är intressant att se att de är trendigt chic-romantiska i stilen av någon anledning. Kanske är det färgen som tillåter denna utsväning bort från prinsessklänningens puffiga domäner. Vår egen stilsäkra kronprinsessa Victoria lyckas att kombinera en av höstens färger med ett modernare snitt genom att ha en mörkgrön paljettklänning där modellen påminner om 30-talets långklänningar, och hon vinner ett extra plus för det lilla släpet som skapar en ton av diva. Jag är inte förvånad. Kronprinsessan har under åren utvecklat en riktigt snygg personlig stil som hon tar med sig på de offentliga tillställningarna.

Tack vare att två av nobelpristagarna är från Asien Shinya Yamanaka, Japan - nobelpris i medicin tillsammans med britten John B Gurdon och Mo Yan, Kina- nobelpris i litteratur stack ovanligt många kimonos ut från folkmängden och livade upp den tämligen dova skaran. Tygmönstrerna är inte bara vackra konstverk utan har ofta en bakgrund från antingen asiatiska folksägner eller deras lands historia vilket skapar ett särdeles intressant plagg sedd ur flera synvinklar, och gav säkert upphov till samtalsämnen om det skulle tryta under middagen.

När vår kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth glider ner för trappan börjar jag skratta. Det är väldigt befriande med hennes Marilyn Monroe-inspirerade, snäva långklänning i glittrande guld och hon bär upp den med bravur.

"Kvällens klänning" går till Ylwa Westerberg. Den är enkel med vackra spetsbeslag över axlarna och skärpet som markerar midjan tar det hela upp till en glamorös nivå. Både skor och väska matchar utan att kännas tråkiga och hår och make up bär något av Old Hollywood över sig men i 2012s tappning. I denna outfit skulle hon lätt platsa på röda mattan tillsammans med filmeliten i L.A.

Sammanfattningsvis var banketten ur modesyvinkel som den brukar: traditionell med några utbrytare som hjälper till att hålla denna tillställning tillräckligt trygg men ger oss vetskapen om att det kommer att innehålla några överraskningar på klänningsfronten.

Däremot tycker jag det var tråkigt att Viktoria Dyring var den enda av kommentatorerna som var glammig vid denna festliga tillställning. De andra tre hade säkert sina orsaker som deras klädval vilade på men jag kan inte låta bli att fundera över vad resten av världen får för bild av Sverige rent modemässigt sett. Var det där verkligen det snitsigaste vi kunde presentera?

Oavsett vad nu vissa kommer att tänka när de läser detta, att Nobelfesten inte handlar om mode, så stämmer inte detta. Nobelfesten har en lika stor publik som vill se vad kvinnorna har på sig även om jag håller med att det väsentliga ligger i varför priserna delas ut, det vill säga framsteg inom forskning, litteratur och fred för att nämna några.

Så, jag ser framemot med stor nyfikenhet till nästa års Nobelbankett - vem kommer ruska om oss med sin stass, vem faller i tantfällan med fel modell på klänningen och vem fick dansa med Kungen? Nu kommer jag genast att tänka på vår okrönta premiärdrottning Alice Timander. Är det bara jag som fortfarande saknar henne bland vimmelbilderna? Hon, som var en av Sveriges äkta divor, hade säkert glänst rejält på årets Nobelbankett och ruskat om oss ordentligt - och vi hade gillat det!

Av Jennie Johansson 13 dec 2012 10:13