sourze.se

Litet bo jag sälja vill

En kran i badrummet av FM Matssons driftsäkra tillverkning, och Vasastadsyuppien ryser av olust. Det ska vara italienska kranar i år.

Vad är Vasastan?

Vasastaden är en del av Kgl. Hufvudstaden Stockholm. Man kan rita in Vasastaden som ett område mellan Norra Bantorget och Odenplan. Gräns i väster kan fastställas vara Vasaparken, Astrid Lindgrens utsikt från sin bostad. Väster därom finner vi Birkastaden. Vasastans gräns i öster är enligt mig Sveavägen men jag är beredd att diskutera denna min slutsats med dem som anmäler sig som opponenter. Det är hippt att bo i Vasastan. Vilket gör dess gränser något tänjbara.

Folk som arbetar med bostadsförmedling, så kallade mäklare, har delgivit mig en del fakta. Somligt har efter månader av bearbetning ännu inte sjunkit in i min enkla landsortsvärdering om begreppet bo eller inte bo. Boendet som begrepp har blivit en livsstil. Och ordet livsstil är inte helt i min smak. Och livsstil i just detta sammanhang handlar mindre om standard än om adress. Själv lever jag gott utan stil.

Jag halkar förundrad in i en bransch jag inte förstår mig på. Helt oförskyllt. Plötsligt är jag och mina närmaste ansvariga för en femtio kvadrats tvårummare i Vasastaden, några minuters gångväg norr om Norra Bantorget i Stockholms centrum, mitt i Vasastan. Högst upp i ett hus byggt 1888. Det låter kanske som en dröm för en landsortsbo. Denne utböling byter nog snabbt åsikt efter att förgäves letat parkeringsplats i någon timme och känt sig som en Flygande Holländare, fången i sin bil, vildögt sökande efter något ställe i denna Vasastad att lämna fordonet några minuter och få uträtta sitt ärende.

Vi talar om flera miljoner kronor som ska förvaltas. Yngre förortsbor är benägna att flytta bopålarna från Farsta eller Märsta och är gärna med i budgivningen på objekt mitt i stan. Och landsortsborna bestormar huvudstaden i ökande antal. Och banken lockar med amorteringsfrihet.

Dock ska standarden och det exteriöra i bostaden stämma exakt med det mönster som gäller i dag. Mode helt enkelt. En normal kyl, en frys på 50 liter och bänkdiskmaskin av pålitligt svenskt märke duger inte i Vasastan. Kylen ska se ut som femtiotalets amerikanska dito, gärna en mintgrön som Elvis Presley hade sina friterade ekorrar i, med rundad, opraktisk överdel. Frys och diskmaskin är av underordnad betydelse. Möblemang och inredning vid visningen skall vara vitt och luftigt. Ett vitrinskåp i furu får en Vasastadstörstande att vända tvärt i dörren. En kran i badrummet av FM Matssons driftsäkra tillverkning och Vasastadsyuppien ryser av olust. Det ska vara italienska kranar i år.

Gasspisen, femton år gammal, är tveksam ur Vasastadsperspektiv. Byt genast till Ilve eller Gaggenau. Helst AGA, den är "tyngst" men kolla bjälklagets hållfasthet först. Gorenje finns enligt välunderrättad källa endast i sunkig förortsmiljö. Kaffemaskinen Isomac samt en ångugn är säkra och eleganta sätt att placera femtio tusen av bolånet. Hackman Dahlström-kastruller och Sabatierknivar. Brödrost Dualit om fastighetens elnät tål att säkras upp till 20 ampere. Och självklart en liten vinkyl att lagra sitt Väng Rosch DAlgeri. I. Med en Amarone väl synlig genom glasluckan. Porslinet ska vara Pillivyut. Men själva ätandet sker, mer i smyg, på lunchhaket på hörnet. Till kaffet därhemma serveras dock Grappa, trots att cognac är godare. Eller kanske den svenska spolarvätskan, flåt whiskyn, från Mackmyra...

Konstiga BugaBoo-barnvagnar blockerar trapphuset vid visningen. Vi ämnar hyra in en barista som ska värma spekulanterna med en latte med gräddblomma på ytan. Allt för livsstilen. I Vasastan.


Om författaren

Författare:
Lennart Lundwall

Om artikeln

Publicerad: 09 dec 2012 06:00

Fakta

Ingen faktatext angiven föreslå

Plats

Artikeln är inte placerad. föreslå

Dela artikeln

Länk till artikeln: