Islam och kristendom är som vatten och olja

Rasism, främlingsfientlighet, religionsfrihet, yttrandefrihet, tolerans och islamofobi, är ord vi hör dagligen - men vad betyder allt?

Det finns ett par saker som vi först måste bli helt klara över och det är att vi är djur, ett djur vi själva har valt att kalla människa, eller lite finare, homo sapiens. Men vi är ett däggdjur likt förbannat, och ett inte allt för sympatiskt sådant heller. Vi är inga gosedjur och ofta långt farligare än vilda lejon och tigrar.

Vi består heller inte av olika raser, utan vi är alla en och samma många gånger erbarmliga ras, så därmed faller "rasism", och bör istället kallas för ignorans och okunskap.

Främlingsfientlighet finns naturligt hos människan, som hos alla djur, och kan följas så långt tillbaka som till alltings början, alltså långt innan vi själva fanns som människa. För inte så länge sedan var luffaren och gårdfarihandlaren på den då ganska isolerade landsbygden främlingar som i många fall uppfattades som skrämmande och fientliga.

Vi är dessutom flockdjur med den starkaste revirinstinkten av alla djur. Våra revirgränser är väldigt tänjbara, men börjar med vårt högst personliga revir, det runt vår kropp. Om någon okänd kommer inom detta revir känner vi oss ohjälpligt hotade, men våra nära och kära släpper vi in utan att tänka på det.

Vårt nästa revir blir kanske vår säng, vårt sovrum, vårt hus, vår gata, vårt lilla samhälle, för att till slut bli Skandinavien och Europa. Så är vi också vita, färgade, kristna eller muslimer - alltså, våra revir är tänjbara och vi väljer sällan själva vilket revir vi vill tillhöra, men vi vill finnas inom specifika revir - för vi är flockdjur, flockdjur som inte drar sig för att attackera andra flockar, att fördriva andra flockar.

Nu säger vi att vi är Guds utvalda och det är i princip oberoende vilken religion vi tillhör, så där kommer nästa rätt avskyvärda sida fram av människan; vårt högmod. Vi sätter oss över allt annat liv på planeten och vi påstår att det är en Gud som vill ha det så, och sedan slåss vi om exakt hur den här Guden vill att vi skall ha det, om vem av hans påstådda söner eller sändebud som tolkat honom bäst eller mest rätt.

Om vi går tillbaka till att människan är ett flockdjur så styrs olika flockar av olika kulturer och varje enskild flocks kultur växer sakta fram under lång tid. Man lär sig göra saker efter ett visst mönster. Det här gäller såväl djur som människor. Kulturer är alltså något som växer fram under lång tid, men som alltid är stadd i förändring.

Det är märkligt nu, när så många länder i Europa drömmer om ett mångkulturellt samhälle, att ingen har tittat på människan och människans historia. Det finns inga demokratiska samhällssystem som någonsin fungerat i en mångkultur. Det vi tror har varit mångkulturer, har alltid varit auktoritära system som styrts efter lagar som inte varit toleranta mot oliktänkanden.

Jag sa att kulturer växer fram långsamt och ger individen en känsla av trygghet i sin flock. Den här tryggheten är väldigt viktig för oss människor och vi vill inte gärna hamna utanför. Vi kommer att försvara vår flock, vårt revir, vilket blir enklare att försvara ju mindre de båda blir. Vi är exempelvis inte i Afghanistan för att i första hand hjälpa afghanerna, vi är i första hand där för att smälta in i vår flock, västvärlden, vår kultur. Vi vill visa att vi bryr oss att vi hör hemma där, att vi är en medlem i flocken. Sedan intalar vi oss att vi är där för afghanernas skull, att vi vill införliva dem i vår flock, västvärldens sätt att fungera, vilket vi tycker är det mest rätta sättet att fungera, trots att det är västvärlden som förstör klart mest av planeten.

Här kommer floskelpolitiker och påstår att Sverige byggdes av invandrare, men så är inte fallet. Sverige byggdes av svenskar, men under åren har det alltid förekommit såväl in- som utvandring, men det har aldrig förekommit en massinvandring och aldrig någon egentlig invandring från något folkslag som stått långt från vår egen kultur. Dessutom har det alltid funnits användning för de invandrare vi fått, och de har snabbt kunnat integreras i vårt samhälle. Men den invandringen har också inneburit en ändring i vår kultur, en ändring som skett gradvis och utan att någon egentligen ens märkt det.

Här blir det många som högljutt börjar skrika främlingsfientlighet och rasism, men det har inte ett dugg att göra med vare sig främlingsfientlighet eller rasism, utan det har att göra med att vårt revir är hotat. Vår kultur är hotad, vårt sätt att tänka, våra lagar, våra sätt att se på varandra, våra kläder, våra uttryck. Jag kan lista hur mycket som helst som dramatiskt skiljer våra kulturer åt och här är det inte en fråga om att dessa kulturer skall kunna mötas. Den ena kulturen är rädd att utplånas och den andra har fått fly och vill försöka återskapa sin egen kultur, sin egen identitet, att hitta sin flock igen. Det har alltså inte kommit hit av egen fri vilja och har aldrig haft som mål att införlivas i ett västligt tankesätt.

Vi har ju ett ordspråk som går väldigt långt bak i tiden, "När man är i Rom så gör man som romarna", alltså att vi respekterar varandras kulturer. Så hur går detta att få ihop? Vi skall alltså respektera varandras kulturer, men leva i samma kultur. Det går ju inte. Varje kultur styrs av sina lagar, sina religiösa värderingar och i vårt fall nu så får vi en plötslig invandring av en för oss helt främmande kultur med värderingar som väsentligt skiljer sig från våra. Vi känner oss hotade, men vi är inte de enda. De som kommer hit har blivit rånade på sin kultur och har plötsligt hamnat i en helt ny kultur som de kanske inte alls vill anamma, utan de vill fortsätta att ha sin egen kultur.

Vi är inte ett dugg olika och det är bara att åka till vilket svenskboende som helst i världen och vi ser att vi tar med oss vår egen kultur, precis som tyskar, engelsmän och alla människor gör. Det vi här nu bör tänka på när vi så snabbt skapar ett mångkulturellt samhälle är att vi är djur. Vi kan inte släppa in en hel flock vargar till den redan existerande flocken på exempelvis Kolmården. Det skulle bli en faslig kamp om makten och reviret, och vi måste inse och förstå att vi har långt större revirtänkande än vargen och vi är långt, långt farligare. Det finns inget djur på planeten som hotar människan utom människan själv.

Vaddå, det går väl inte att jämföra oss människor med en flock vargar på Kolmården? Nej, kanske inte rakt av, men jag inbillar mig väl inte första och andra världskriget? Eller alla andra krig för den delen? Alla religionskrig, skulle de bara vara ett minne blott, eller är det inte så att religionskrig finns idag också? För det är väl ingen som tror att kriget i Syrien är ett krig för demokrati?

Vi gör också misstaget att tro människan om gott, "vi är i grunden goda", "det finns alltid något gott i varje människa", och sådant dravel. Vi är inte alls goda, men vi värnar om vår avkomma, det är vi programmerade att göra, och vi är programmerade att acceptera och finna oss inom flocken och agera i flockens bästa. En soldat går villigt ut i krig om han tror att han försvarar sitt och de sinas revir och det, det är godhet, tycker i alla fall alla på hans sida. Han tillhör en stor flock, men han agerar i mindre organiserade och ofta specialutbildade flockar. Det stora flertalet av oss gör detta utan att ens reflektera.

Om vi tror att de problem som Europa ser idag vad gäller blandningen av framförallt muslimsk kultur är friktionsfritt, titta då på det här YouTube-klippet.

Det här är inte bara ett par missinformerade ungdomar. De här ungdomarna representerar hundratusentals arbetslösa och hemlösa ungdomar i hela Europa, ungdomar som inte ser någon framtid och som känner sig rånade på sin kultur.

Vi i västvärlden har nog lätt att se muslimska terrorister, och det är enkelt för oss att peka ut dessa extremister och känna igen deras terror, men om vi vänder på steken och vi befinner oss i deras kultur, deras religion och deras värderingar, hur upplever vi det då när världens mäktigaste man kliver fram och i direktsänd TV säger att han, George W. Bush, haft ett samtal med Gud och han har Guds välsignelse att invadera ett muslimskt land och bomba in demokrati i det landet?

Tar jag upp detta så får jag ofta höra saker som "Ja ja men Bush är ju lite korkad", men det hör inte till saken. Han är kristen och den kristna världens ledare. "Nej nej, det är han inte alls, det är påven." Men se det själv ur ditt perspektiv, vem är Islams ledare? Vet du det? Usama bin Laden? Ayatollan i Iran. Saudiarabien? Vad vet du om alla olika former av Islam och vad vet du om alla interna strider inom Islam? Inte speciellt mycket förmodar jag. Du drar nog alla över en och samma kam, som de gör med kristna. De struntar i om du är katolik eller protestant, om du är frikyrklig eller något annat, men ett vet de säkert och det är att USA:s president tillhör västvärlden, som är kristet, alltså han är de kristnas försvarare. Blir man inte en rätt stor fundamentalist om man faktiskt tror sig ha pratat med Gud och påstår att man har hans välsignelse att gå i krig med ett muslimskt land? Vår rädsla kanske också borde fokuseras på våra egna led? Kanske är det så att det är här de farligaste fiskarna lurar.

Har våra egna politiker läst på läxan om människan innan de gav sig in i den här leken? Återigen, det här rör inte alls främlingsfientlighet, för i så fall ligger främlingsfientlighetens dimma lika tät i båda leden. Att försöka blanda Islam och Kristendomen är som att försöka blanda vatten och olja. Demokrati och Islam blandar sig lika illa.

Av Göran Grauers 04 dec 2012 06:00