Aldrig har man pratat så mycket om kvinnovåld som nu. I Italien dödas 113 kvinnor varje år, och 73 av dessa mördas av sina partners, enligt tidningen Il Messaggero.
Även Vatikanens tidning "Osservatore Romano" nämner vikten i att ha en dag för detta ämne. Det behövs för att väcka människor från likgiltigheten, skriver man.
Tidningen Repubblica har intervjuat Anna Costanza Baldry, som är universitetsdocent i kriminologi och föreläser om våld i hela Europa. Sedan 2000 har hon haft kurser för socialassistenter, psykologer, lärare, advokater och domare och andra som har att göra med våld. "Man måste lyssna på varningssignalerna", säger Anna Costanza.
En kvinna som är offer för våld känner sig ofta isolerad och har förlorat sitt självförtroende. Anna Costanza har studerat 479 fall av kvinnomord mellan åren 2000 och 2004 för att förstå om det fanns varningssignaler innan morden begicks och i 70 procent av fallen så fanns de, fast man hade inte märkt dem.
Den första signalen man bör lägga märke till är om mannen redan tidigare har använt våld. Då är risken stor att det kan upprepas. Den andra signalen är dödshot; både om han hotar att döda kvinnan eller ta sitt eget liv, finns fara för våld. Den tredje är om han slår barnen och den fjärde om han inte respekterar umgängesavtal och försiktighetsåtgärder åtagna av polis och andra säkerhetsinstitutioner.
Samtalen till "Den rosa telefonen" i Italien har ökat med 3 procent sedan 2011. Flera olika organisationer finns för att stötta de italienska kvinnorna som utsätts för våld och en lag mot "stalking" har funnits i tre år nu. Ändå ökar våldet. Både det psykiska och fysiska. Varför?
Psykisk misshandel ligger till grund även för fysisk misshandel och kvinnan är ofta så nedbruten att hon har förlorat tron på sig själv. Dessutom skäms man för att berätta för sin omgivning om hur man låter sig behandlas av sin partner. Rädslan är förstås också en viktig faktor. Man vågar inte stämma mannen, särskilt inte om man bor tillsammans, för man är rädd för mannens reaktion när han tar emot stämningen. Man har 90 dagar på sig att stämma och om man kan ta sig ifrån mannen under den tiden, minskar risken för våldsamma reaktioner något. Alla har dock inte den möjligheten.
I Italien finns även många praktiska problem. Även om det oftast är kvinnan som får bo kvar i det gemensamma boendet om man har barn under 18 år, så kan det ta flera månader innan detta beslut tas av tingsrätten och det är omöjligt för kvinnan att bo kvar i samma lägenhet under tiden man väntar. Därför måste hon ha någonstans att ta vägen. Många kvinnor flyttar hem till föräldrarna, men har man ingen att bo hos så lever man ofta kvar i det destruktiva förhållandet, för en ensamstående har oftast inte råd att hyra en lägenhet.
Det positiva i utvecklingen är att man informerar mer om problemet idag än vad man gjorde förut och kvinnor kan lätt ta reda på hur de kan få hjälp. Internet och kostnadsfria kvinnoorganisationer är till stor nytta. Det största steget måste dock tas av kvinnan själv. Det är hon som lämna mannen. Det finns ingen annan lösning.
Av Annika Widén 30 nov 2012 06:00 |
Författare:
Annika Widén
Publicerad: 30 nov 2012 06:00
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå