Ingen ska klandra mig

Ibland möts vi
mest för att du vill veta
fast det säger du inte
om jag orkar bära dig
om jag orkar bära mig själv

Då tänker jag att du
kunde flyga på egen hand
fast det sa jag aldrig
bara du inte gömde dig
bakom allt som gör dig rädd

Då ville jag skaka dig häftigt
och släcka ljuset
så du ser den jag är
allt hopp du ser i mig
och skrika att du ska vakna

Men när jag ser din svaga kropp
och dina ögons
ömkansvärda förebråelser
som ett åldrat barn
låter jag dig ensam sitta kvar

Och ingen ska klandra mig
inte du, ingen alls
för att jag inte stannar
jag vill inte bära dig längre
jag vill bara mig själv

Du får gömma dig
glömma dina vingar
hoppas, tro och vara rädd
du får falla eller flyga
men nu vänder jag och går ändå....

Av Solsken 21 nov 2012 14:39