Det fria ordet kontra ärekränkning

Huruvida Mårten Palme lyckas stämma regissören av filmen "Carl Girl" för ärekränkning är av mindre betydelse.

Desto mer bekymrande är svensk mentalitet och dess förhållande; "lagen om ärekränkning" kontra kändisvärlden. Orsaken till Mårten Palmes anmälan är att i den 70-talsbaserade filmen, finns en fiktiv socialdemokratisk partiledare som antyds ha affärer ihop med prostituerade.

Det är häpnadsväckande att människor som tillbringat större delen av sitt liv i det offentliga rampljuset, tror sig kunna kontrollera sin egen bild som om det vilar en oskriven hedersmoral över dem. Den grundlagsskyddade yttrandefrihetslagen omfattar tyngre värden, för beskrivna målgrupp, än icke-offentliga.

Yttrandefriheten väger tyngre än den vaga "lagen om ärekränkning", och inflationsvärdet stiger på grund av offentliga personers status i samhället. Grundbulten med fiktionaliserade filmer, liksom romaner och noveller kontra reella händelser, är just att de ger utrymme för betraktaren och observatören att spana fritt å demokratin och yttrandefrihetens vägnar. Politiker bör finna sig i presumtiv gestaltning i gränslandet mellan fiktion och verklighet.

Man kan med viss rätt betrakta sin ära kränkt på grund av missaktning och falsk ryktesspridning. Det går inte alltid att skydda sig och hänvisa till lagen, genom en falsk illusion om att jag har rätt att kontrollera alla outtalade och negativa intryck jag får höra om personligheten och karaktären, det beror i sin tur på att emotionella upplevelser är subjektiva. För att beivring med hänsyn till lagen skall kunna tillämpas förutsätts att det missgynnade ryktet är objektivt falskt, påtagligt och att negativa konsekvenser går att styrka. Endast känslomässiga upplevelser bör inte räcka. Religiösa och troende får finna sig i att medborgare som inte köper deras helgon gör narr av dessa. Yttrandefriheten skänker inte utrymme åt förbud mot varken hädelse, satir eller blasfemi. Skvaller och baktaleri går att konfrontera på hederligt vis, vid sidan om respekt för det" fria ordet", genom att antingen besvara det falska eller sanna ryktet, dementera det eller "ge tillbaka med samma mynt". Det är tjafs på sandlådsnivå att springa till "farbror polisen" och hänvisa till, en i praktiken verkningslös lag som spelar den fjärde grundlagen i händerna.

Den som gör det underskattar yttrandefrihetens, utilitaristiska värde och framstår som en ynkrygg på Björn Ranelids nivå.

Av Yohannis Petersson 20 nov 2012 06:00