Stökholm eller Stånkholm?

Uti B län, i en del av riket där jag av ohejdad vana njuter mitt otium tillsammans med en kall pilsner. Kan någon ursäkta mitt sätt att beskriva ett stilla pensionärsliv? Länets nav och centrum heter Stockholm. Av någon obegåvad dyslektiker med begränsat omdöme kallad Städernas stad. Gyttret har också kallats Mälardrottningen trots att stan gränsar mera till skärgårdens blånande fjärdar med flytande stadsbildningar som man kallar finlandsbåtar. Grodhavet, säger göteborgarna med ett flin och pekar med ett makrilldoftande finger mot sin egen överreklamerade Brännö brygga. I båda städerna kan man dock åka spårvagn ut i skärgården, Långedrag respektive Waldemarsudde.

På min klagomur för dagen står infrastrukturen i huvudstaden, eller kanske bristen på sådan. Invånarnas antal och deras medföljande bilar ökar i antal och tar nu upp större yta än det samlade för parkeringsutrymmet. Därför lämnas bilarna längre tid där man lyckats hitta parkeringsplats. Den som vågar lämna sin parkeringsplats ses cirkla i timtal som en flygande holländare, helt utlämnad åt makterna, spanande efter minsta lilla lucka i den massiva bilraden. Helt utlämnad och fjättrad vid fordonet. Fruktan för bränslestopp på grund av att brandmyndigheterna schasat bort bensinstationerna från innerstan kryddar färden ytterligare.

När "stadens fäder", som man sa förr, ser att det uppkommit trängsel på gatorna och brist på P-utrymmen, då vet dom att handlingskraftigt vidta åtgärder. Det vill säga, höja priser och taxor. Så att bilen i stan åter ska bli de besuttnas lilla godsak. P-husen kostar 100 kronor i timmen, 2 400 kronor per dygn. På gatan kan man komma undan med 50, 40 eller 30 kronor i timmen. Dessutom ämnar trafikkontoret korta ner de avgiftsfria nattimmarna, idag 17.00 till 09.00 till kl. 19.00 till 07.00. Samt höja trängselavgifterna med 25 procent. Tanken är väl att skrämma bort större mängder bilar från stan, men stockholmaren låter sig inte provoceras och säger inte ifrån. Attityden känns som "Pengar är ju inte allt och det drabbar ingen fattig", eller? Inte ett pip har hörts från stockholmarna sedan höjningarna kom på förslag i somras. Smärtgränsen höjs dag för dag hos användarna, brukarna av stadsmiljön. När får vi nog och slår lilla näven i bordet?

Bussarna sitter i kläm långa stunder och vi väntar otåligt på färdigställandet av järnvägen under staden så lokaltågen kan bli flera. Och snart börjar man kanske bygga den "förbifart" väster om stan som Bengt Dennis och hans stab föreslog för 30 år sedan. Långa beslutsvägar? Om nu inte Miljöpartiet eller annan utvecklingsfientlig cykelhjälmssekt lyckas stoppa bygget för tjugonde gången. Må ingen Grön Khmers politiska tuva tillåtas välta detta lass... Det kommer att bli ljuvligt och praktiskt för genomfartstrafiken att susa förbi denna infrastrukturellt efterblivna byhåla och inte behöva fastna på Essingeleden. Som f.ö. ska trängselskattebeläggas enligt förslag av ovan nämnda stads "fäder". INNAN förbifarten är körklar.

Man skäms.

Av Lennart Lundwall 18 nov 2012 06:00