Dardel - i skuggan av dandyn

"Det var fan vad dom är duktiga. Jag vet ingenting om mig själv - men dom vet allt." Det var Dardels egna ord om sina uttolkare.

Hur kan man närma sig en konstnär som har sådana tankar om sina kritiker? Och vem var denne person, denne kosmopolit som ständigt gäckade sin omgivning genom att glida mellan olika identiteter och roller?

Några korta fakta om hans biografi skulle vara på plats.

- Född i 25 oktober 1888, flyttade Nils Dardel till Paris och slog igenom i början på 1910-talet som en av de mest begåvade Matisse-eleverna. Efter en kort tid ville han bort från den färg- och forminriktade fauvismen och bryta från Matisses ideal att skapa lugn och ren konst.

- År 1917 reser han med Rolf de Maré via USA till Japan, där han studerar och inspireras av de japanska träsnittens linjespel, de talrika djurmotiven och de groteska teatrala maskerna.

- Mellan 1921-1933 var han gift med Thora Klinckowström. Tillsammans fick de 1922 dottern Ingrid.

- Under 1920-talet vistades familjen Dardel i Paris om vinterhalvåret och i Stockholm eller på godset Stafsund på Ekerö om somrarna. Som porträttmålare blev han flitigt anlitad av societeten.

Mest känd är Nils Dardel för "Den döende Dandyn", en tavla som lade sig som en ridå mellan publiken och resten av hans verk. Den har dominerat bilden av hans konstnärskap under flera decennier.

Utställningen "Nils Dardel - i skuggan av dandyn" på Mjellby konsthall, utanför Halmstad, visar inte upp detta mästerverk. Många känner sig kanske besvikna över det. Arrangörerna understryker dock att detta är en chans att få en mer nyanserad bild av hans produktion. Man upptäcker andra sidor hos den berömde konstnären. Och de är så motsägelsefulla att för mig var det svårt att hitta några gemensamma nämnare.

Konstkritikerna brukar indela Dardels konstnärskap i tre olika perioder:

- Under det första skedet kommer hans livssituation i centrum och han ger uttryck för sina personliga visioner. Han är upptagen av dödens och kärlekens mysterier.

- Under nästa period byter han fokus från "det inre" till "det yttre" och målar efter modell. Han är mer intresserad av färger och ljus.

- Under den sista fasen av sitt konstnärskap utvidgar Dardel sitt intresse och låter sig inspireras av den omgivande verkligheten. Han är mer realistisk, utan att fördenskull bli "saklig".

Även tolkningssättet av hans verk skiftade. Det som verkade mest lämpligt var den biografiska eftersom den elegante, ytlige adelsmannens leverne skapade stora rubriker i kändispressen under 1920- och 1930-talet. Händelserna i hans privatliv användes ofta som facit för tolkningar av hans tavlor. Så var till exempel fallet med duken som heter Flickan med facklan där huvudmotivet är ett stort brinnande hjärta. Målningen gjordes 1931 då Dardel mött en kvinna som han förälskade sig i. Båda två var gifta på var sitt håll. Kvinnans ansikte är hushållerskans, men den grönklädde mannen är Dardel själv. Han trummar för kärlekens eld och vägrar delta i släckningsarbetet.

Dardel inskränker sig inte till det biografiska, utan han förlänar ämnet symboliska dimensioner. I den redan nämnda tavlan handlar det om förälskelsens drabbning. I en annan duk, som heter Visit hos excentrisk dam, representerar tre män Dardels farhågor och känslor inför kärleken. Dödens domestiker föreställer tre män i svarta kläder som står och tittar mot betraktaren. I en spegel bakom dem syns ytterligare en man iklädd grön kostym - konstnären själv. Alla utbringar en skål, fast de tre männen personifierar döden. Ett sådant sätt att transfigurera verkligheten kräver förstås en annan analysmetod.

Nära besläktat med den symboliska tolkningen är den psykologiska. Hans psykologiska dramer är inte endast personliga, utan hänvisar till ett större, djupare perspektiv: det allmänmänskliga. Dardel skildrar frågor som kärleken, svartsjukan, ondskan, ensamheten, livet och döden. I verket Exekution ser man två män, fjättrade vid sina kors, som faller ner i avgrunden. De är okuvliga i sin övertygelse och faller helt orädda.

På senare tid började man tillämpa genusperspektivet på Dardels tavlor. Brustet hjärta, kval, ångest, ambivalent sexualitet, rädsla för döden, alla dessa aspekter kunde bättre lyftas fram tack vare nya definitioner av sexualitet samt en friare syn på tvåsamhet och äktenskap.

Jag kan inte avsluta denna översikt av analysmetoder, utan att nämna den psykoanalytiska. Dardels konstnärskap är fullt av freudianska symboler. Den som vill ägna sig åt en sådan övning har ett oändligt fritt fält framför sig. Den oskyldige pojken som sparkas utför stupet och den vackra flickan som uppvaktas av en krympling är bara två motiv som kan locka till tolkning. För min del, nöjer jag mig med att återge ett av Dardels favoritskämt som avslutning. Det är en historia som handlar om mannen som badade där det fanns hajar:

"Jo, det var en kraftig karl som varnades för att bada där det fanns en haj, som fått smak på en speciell del av manskroppen. ’Jag är inte rädd för hajar’, sade mannen och hoppade i. Det dröjde inte länge förrän man hörde hans basröst: ’HJÄLP, HJÄLP, HJÄLP!’ Och så i falsett: ’Det är för sent!’"

Den som tycker att det är kul, kan tolka Dardels vits med hjälp av den psykoanalytiska metoden.

Dardelutställningen består av 60-talsverk och är producerad av Mjellby Konstmuseum. Den pågår till och med 27 januari 2013.

Av Daniel Onaca 15 nov 2012 11:16