Så stoppar vi hemlösheten - om vi vill

Här nedan kommer ett niopunktsprogram om hur vi kan lösa hem/bostadslösheten - om vi vill.


1. Bygg billiga bostäder
Det går att bygga billigt för studenter. Det borde gå att bygga billigt även för fattiga/hemlösa. Blanda studenter och hemlösa och andra bostadslösa så att det inte blir ett kategoriboende. Koppla till ett boendestöd för dem som önskar och behöver det.


2. Resursväxling
Stockholms Stad satsar varje år över en och en halv miljard kronor för att motverka hemlösheten. Inte en krona av dessa går till konkreta bostäder. Köp in små bostadsrätter för låt oss säga 300 miljoner varje år, och gör om dessa till kommunala försöks- eller övergångslägenheter. På detta sätt skulle åtminstone 300 personer varje år få tillgång till trygga hem. Trycket på socialtjänstförvaltningen skulle minska och ett mer kvalificerat stödarbete skulle kunna genomföras från kommunens sida. Dessutom är det pengar som socialtjänsten skulle investera, inte förbruka, vilket är bra för budgeten. De boende skulle betala ett självkostnadspris.


3. Visa politiska muskler
Så fort boende för hemlösa, psyksjuka eller andra "annorlunda" planeras blir det folkstorm från grannskapet vilket resulterar i att det ofta inte blir något boende. Detta känns igen från förr i tiden när boende protesterade mot att det skulle komma flyktingförläggningar till deras orter. Vilda protester till en början, invandrarverket och aktuell kommun struntade i det, byggde förläggningen och oftast gick det ganska bra. Samma metod, att faktiskt strunta i folks fördomar och hävda en grundläggande mänsklig rättighet, nämligen att bo, borde kunna göras även i Stockholm. Vilken politiker vågar det?


4. Tomma servicehus används till hem/bostadslösa och studenter
Nu kommer antalet åldringar minska under en period vilket resulterar i att många lägenheter i servicehus står tomma. Dessa kan användas för hem/bostadslösa personer. Många hemlösa är gamla och handikappade. Här borde regeln gälla att inte ens fråga grannar. Här är det bara att flytta in hemlösa med en gång. Koppla till ett boendestöd för dem som önskar och behöver det.


5. Prispress på tillfälliga boenden
På vissa vandrarhem kan man sova för 195 kronor natten per enkelrum. På vissa av de natthärbärgen som kommunen anlitar betalar man 1200 kronor bädden per natt i rum som rymmer upp till fem bäddar. Kommunen betalar ockerpriser. Pengarna som frigörs används till riktiga permanenta bostäder för hem/bostadslösa.


6. Bort med moralism och orimliga krav
För att komma ifråga för en försöks- eller träningslägenhet måste man vara dokumenterat drogfri. Detta vittnar om en orealistisk och moralistisk syn på människor. Att kräva att människor med en drogproblematik ska lägga av med sitt drogbruk under pågående hemlöshet eller i kategoriboenden är orimligt. Jag menar istället att en bostad är grunden för att kunna börja bli drogfri.


7. Stoppa omvandlingen av hyresrätter till bostadsrätter
Som hem/bostadslös har man oftast hunnit med att skaffa sig skulder. Har man skulder får man inga lån. Får man inga lån kan man inte köpa en bostadsrätt. I takt med att hyresrätter omvandlas till bostadsrätter utestängs fattiga/hemlösa från en allt större del av bostadsmarknaden. Denna utveckling måste förhindras.


8. Vräkningsakut
Det enda sättet att motverka hemlöshet är att se till att ingen blir hemlös. Alla värdar måste rapportera till sociala myndigheter att en hyresgäst verkar ha svårt att klara hyran eller stör sina grannar. Det sociala tar sedan kontakt och tillsammans försöker man reda ut problemen. Så ska det fungera redan idag men så fungerar det inte. Akuta hyresskulder och andra problem ska kunna lösas i dialog med det sociala och värden.


9. Bostad garanteras till varje vård- eller behandlingsplats
Om inte en bostad garanteras till varje vård- eller behandling kan man strunta i behandlingen. Att skicka ut nyligen rehabiliterade personer till som sker idag till härbärgen eller ett liv på gatan och ens hoppas på att någon ska klara av att vara drogfri, är inte bara ett stort slöseri av pengar, utan också ett hån mot den person som undergått behandlingen.

Av Rolf Nilsson 10 nov 2012 06:00