Betygsfritt på Sourze? Nej tack!

Jag har inget särskilt för mig, ärligt talat. Jag är en parasit på samhällskroppen, en panschogubbe, en slöfock som har krafter kvar att bidra till utvecklingen av det svenska samhället och dess ideal - och ändå inte gör det. Problemet för mig är att jag delar färre och färre av de svenska idealen. Jag är en svensk pensionär som gjort någorlunda rätt för sig åt alla upptänkliga håll, och sitter här och ältar de gångna femtio-sextio åren och tycker en hel del om det som hänt sedan slutet av 1950-talet. Det var väl då, på den tiden, en viss medvetenhet gällande omvärlden plötsligt uppstod i huvudet på den äldre herre som valhänt försöker övertyga sin lilla macdator om att hans plats på jorden fortfarande existerar.

Det är oerhört kul att låta bokstäverna flyta ut på skärmen och forma fördomar eller fakta eller lustigheter. Jag har en viss förståelse för att 80-talisterna kan ha svårt att förstå förstå varför jag vrålgarvar åt mina från media av femtiotalet timade lustigheter. De har naturligtvis svårt att greppa både bakgrunder, personer eller lustigheter. Det jag funderar över är ju historia för de unga. Ändå blir jag besviken om betyget på mina alster här på Sourze slutar på bara två eller tre stjärnor. Ähum, det är visserligen sällsynt för min del - de hamnar oftast kring 4,8.

Den tid som åtgår för att nedteckna till exempel dessa rader överstiger sällan en timme. Den som kåserar och fabulerar har ämnet sedan länge i viss mån inläst, och behöver knappast göra en tidskrävande research - vilket jag tackar makterna för. Det är trist att vara en grävande stackars murvel. Inget för en lätting som jag, som aldrig kommer att kandidera till den där spaden journalister kan få för duktigt grävande. Det är Zarembas område. Oj vilken kille. Man läser hans artiklar med hjärtat i halsgropen.

Om man inte ska börja fundera och grubbla på om man hänger ensam här i cyberrymden, behövs faktiskt ett vitsord från er eventuella konsumenter av ens fingerrörelser mot det klaviatur som endast innehåller 28 bokstäver, plus en del tecken vilka jag inte räknat men som jag urskiljer i ögonvrån. Efter 72 bidrag till den enda helt papperslösa tidningen, Sourze, börjar jag fundera. Varför säger ni så sällan vad ni tycker, älskade eventuella läsare? Stjärnor är ett bra val som inte kan missförstås och det är du, eventuelle och käre/kära läsare som talar om för oss klaviaturmissbrukare huruvida vi ska fortsätta att vara här, eller försvinna. Med ett enkelt knapptryck kan ni schasa bort även mig.

Äsch, förresten, jag hotar nog med att bli kvar vad ni än säger. Jag trivs här.

Av Lennart Lundwall 30 okt 2012 06:00