Hanna Wagenius: "Knäppt kvoteringsförslag från EU"

Det blev ett väldigt liv när EU-kommissionären Vivianne Redings föreslog att alla bolagsstyrelser i EU skulle kvoteras för att undslippa böter. Tack och lov verkar inte kommissionen lägga fram förslaget, men det hela är oerhört symptomatiskt för hur EU idag fungerar.

Kommissionen, som är är föreslagen och vald av rådet respektive parlamentet, har nämligen i princip all initiativmakt, alltså rätten att lägga förslag på ny lagstiftning. Den har ingen direktkontakt med väljarna men har som uppgift att hela tiden lägga nya förslag som berör dem. Då är det inte konstigt att det blir fel.

Sitter man långt från medborgarna är det nämligen inte svårt att anta ett von oben-perspektiv och tro att jämställdhet är något som kan lagstiftas fram. Är man ålagd att komma på ny lagstiftning hela tiden finns ju också risken att man börjar lagstifta om saker som helst skulle lämnas ifred.

Kvotering av bolagsstyrelser kan nämligen kritiseras kraftigt ur två synvinklar. Till att börja med är det ett absurt ingrepp i äganderätten. Den som äger ett bolag eller, i fall som dessa, de som äger ett bolag tillsammans är de som ansvarar för och tar konsekvenserna av hur detta bolag går - om det ger vinst eller förlust. De måste också ha en möjlighet att påverka detta genom att besluta om hur styrelsen för bolaget ska se ut.

Dessutom är det ytterst tveksamt om ett ingrepp av detta slag ens gör något för jämställdheten. I Norge har en liknande reglering inte lett till att fler kvinnor får ta plats i styrelserummen, utan snarare att de som redan fanns där fått fler uppdrag - och att andelen kvinnor i svenska börsbolagsstyrelser minskade då dessa sögs upp av den norska marknaden.

Vill man öppna upp för mer jämställdhet i samhället finns det en mängd andra saker att göra. Se till att typiskt kvinnodominerade sektorer inte har ett företagarförbud, ändra attityder kring kvinnor, barn och karriär, ha så pass låga skatter på arbete att kvinnor också har råd att bygga upp ett kapital och se till att de kvinnor som tar plats i offentligheten inte kränks på grund av sitt kön, exempelvis.

Ingen av dessa saker kräver dock varken regleringar eller reklamfilmer från EU. Det som däremot krävs är mindre inblandning från politiken och att den feministiska rörelsen lär sig arbeta med andra verktyg än lagstiftning.

Tyvärr brukar det sällan vara ett populärt budskap till politiker som lever på att tvångsmakten ska lösa alla våra problem. Men, de får väl helt enkelt klippa sig och skaffa ett riktigt jobb.

Av Hanna Wagenius 29 okt 2012 11:28