Om mat, öl och kärlek

Almanackan berättar en grådisig eftermiddag i oktober att jag ritat in två träffar med vänner ur ett sedan länge avklarat arbetsliv pretentiös skitmening, skriv om, äsch, låt den stå förresten på två Stockholmskrogar. Den första klockan 15.00 med DN-folk, på Löwenbräu vid Fridhemsplan. Ytterligare en, med SvD-kompisarna klockan 18.00 på Barbeque på Kungsgatan. Det ser ut att bli en stressig och ansträngande eftermiddag.

Den senare krogen överraskar med att vara ett snyggt och fräscht ställe. Tillåt mig använda DN:s Krogkommissions språkbruk: "...där ses en del av Stockholms stilsäkra mediahipsters på väg hem från jobbet. De dagar de inte hänger på Tennstopet vid Odenplan."

Nåja, de ärrade DN-kämparna som jag arbetade med för 25 år sedan, hänger över en Mariestad pilsner för 49 kronor när jag dyker upp på Löwet vid 15-tiden. Varför man "hänger" numera när man umgås förtäljer inte historien, men det mediala språkbruket har blivit sådant. Efter muntra tråkningar och kommentarer av typen "Du är dig lik - men vad fan hette du egentligen?", hamnar matsedeln framför oss. Jag vill ha en kall pilsner av Löwenbräus eget märke men den finns inte inne så jag tvingas fortsätta med Mariestads beska brygd, laddad med smygande huvudvärk.

En wienerschnitzel här kostar 211 kronor! och består tyvärr inte av kalvkött med tunn panering utan möjligen en bit lövbiff eller tunn skiva gris halal?, men smak, konsistens och tillbehör får godkänt. Löwet har aldrig försökt bli gourmetkrog, så vi nöjer oss. Vi som var med på DN Tegelbacken minns dock Hjördis och damerna i personalmatsalen. De kunde laga wienerschnitzel, de. Oj, lunchrasten blev rena lunchfesten...

Efter några timmar av nostalgiska orgier där minnesvärda skandaler ur den kämpande DN-typografkårens historia bearbetas skriv lagom pretentiöst, gubbe skyndar jag mig till nästa möte, på fräscha Barbeque. Där "hänger" valda delar ur SvD:s pensionerade typografkår över hummertallrikar och andra godsaker. Jag minns krogatmosfären på 1990-talet - den bestod mest av tobaksrök. Smakade krogmaten något då? Man hittade knappt till toaletten genom rökmolnen. Här var fräscht som en vårvind.

Minnet av den härjade pensionärens ögonrödor i badrumsspegeln morgonen efter forna krogbesök hjälper till att hålla nere min ölkonsumtion. Tillsammans med krogpriserna som ökar och rusar blint efter sänkningen av restaurangmomsen. Tihi, där fick dom...

Morgonen efter orkar jag trots krogliv läsa - Angus lysande skildring av hur svendomen fordom bekämpades i Skåneland. Känner allt lite avund och kommer att tänka på hustruns och mitt eget möte med intensiv kärlek och högljudd älskog. Vi var nygifta och nyinflyttade i en fin liten tvårummare, högst upp och från lägenheten under oss hördes i den sena kvällen, efter Hylands Hörna, små kvävda stön. Dämpade skrik, tillsammans med regelbundna klonkljud och dunsar i element och värmerör. Håret reste sig i nacken. Mord och misshandel var min tanke, och jag ringde polisen. När de fick min förklaring av rysligheterna hörde jag ett tydligt fniss i luren, och de förklarade att de inte hade någon bil att skicka. Vi nöjde oss, och väl var det. Vi mötte sedan de två lyckliga älskande glatt leende, och hade då inte en tanke på att störa dem med polisingripande mitt i kärleksruset.

Vem vill egentligen sätta munkavle på kärleken?

Av Lennart Lundwall 21 okt 2012 06:00