Sur kalkon och dvärgpudlar

Jaha, nu är det dags att plocka fram yllekalsongerna. Fodret till nattmössan är påsytt och öronlapparna påknäppta.

I morse när jag steg upp kände jag mig oändligt tacksam över att den som skapade mig var bussig nog att förse mig med åtminstone lite päls på kroppen. Tacksam också för att jag för omväxlings skull låtit både hår och skägg växa ut en liten bit. Annars hade jag frusit ihjäl innan jag trevat mig fram till morgonrocken och tofflorna. För nu är det förbanne mig snart vinter i Sverige, och man gnuggar nävarna inför allt som komma skall, av helt skilda skäl beroende på vem man är.

Jag såg att något lokalt företag redan upplyste om att de minsann snart börjar med julmarknaden. Vilket företag det handlade om kommer jag inte ihåg eftersom jag aldrig läser, lyssnar, eller ser på reklam länge nog för att uppfatta allt de pratar om. Men julmarknad i oktober? De måtte vara rejält oroliga för omsättning och bokslut. Dessutom har man redan börjat leta efter Lucior i bygden. Folk är inte riktigt kloka! Ska vi slå vad om att de gör reklam för semlor innan nyårsafton? Eller att påskharen kommer redan till Halloween, som ju bara det är en fullständigt genomidiotisk idé, helt utan någon som helst förankring på våra breddgrader. Varför ska vi fira en högtid som är så genomamerikansk att lukten av sur kalkon och oätlig pumpagegga aldrig går ur, bara för att handeln skall plocka oss på ännu fler slantar?

Jaja, jag kommer säkert att falla till föga och köpa både pumpor och godis åt ungarna, men inte fasen blir det några plastmasker eller annat skrot. Det får ungarna använda månadspengen till. Dessutom kan jag skrämmas utan mask, så det så!

För några år sedan följde jag med på en sådan där "bus eller godis"-turné med en samling maskerade huliganer mellan 6 och 12 år. De gick så med liv och iver in för uppgiften att skrämma vettet ur alla som kom i deras väg, att det hela slutade med att en rar liten dam skickade sin dvärgpudel efter mig i tron att jag satt igång alltihopa. Anfallet ledde till att jag först hamnade högt uppe i en ek, varefter jag togs i polisiärt förvar. Detta eftersom jag anmälts för anstiftan till våldamt upplopp, men även för djurplågeri, då jag uppifrån trädet kastat min stövel efter hundjäveln. Sedan utpekades jag i både lokalpressen och på skolans anslagstavla som förmodad terrrorist och uppviglare, och än idag sätts det vid denna tid på året upp anslag i min gamla by, vilka varnar för och påminner om Allhelgonamarodören.

Tacka vet jag när man klädde ut sig till tomten i kläder man sytt själv och alldeles gratis av någon gammal duk, med tillhörande skägg i hemlighet tillverkat av stoppningen i grannens trädgårdsdynor. Tänk när man trillade över häcken med hela säcken och vrickade foten, medan ungarna tindrade tacksamt och Beskowskt med ögonen i skenet av den egenhändigt ihopknåpade julstjärnan. Och när påskharen i långa ögonfransar kom ystert dansande i mormors finklänning med blommor i korgen, och strödde regnbågsskimrande ägg i hela tillvaron och inga vampyrtänder eller drakfötter av plast fanns att köpa alls.

Tänk när vi på högstadiet gick Lucia för alla lärarna halv tre på morgonen, och undervisningen tack vare detta ställdes in hela förmiddagen, allt under avslappnade och välordnade former. Ingenting alls hade vi köpt. Vi lånade våra mammors nattlinnen Pappor hade pyjamas, inte nattlinnen på den tiden. Det var innan Pridefestivaler och "hen". och tömde pappas barskåp. Dessutom blev jag vald till skolans Lucia när jag gick i nian, utan att man behövde annonsera i skyltfönstren eller sponsras av något företag alls.

Det var innan jag klippte mig och trodde att jag skulle bli vuxen.

Det var tider det. Jag tror jag ska sätta mig vid TV:n en stund och drömma om det som var i ett rosa skimmer. Kanske se på "Lassie kommer tillbaka", eller "Bullerbyn"...

Av Solsken 15 okt 2012 06:00