Hyresätt vs bostadsrätt: Har du själv förstått, Ann-Margarethe?

Tack, Ann-Margarethe v för ditt svar i Sourze på mitt inlägg om hyresrätter vs bostadsrätter. Men ditt svar förbryllar mig, för det indikerar att du själv inte har förstått hur bostadsrättsmarknaden fungerar för den enskilde individen. I så fall kan du så klart inte heller förklara förhållandet för dina väljare. Det är lite alarmerande.

Alltså, poängen med min artikel var att belysa det faktum att alla som har ägt en bostadsrätt i Stockholms Stad mellan 1990 och 2012 har haft en värdeökning på cirka femhundra procent och att de femhundra procenten motsvaras av en ökning i tillgångar hos alla dessa bostadsrättsägare på oftast miljontals kronor. Artikeln i DN som vår diskussion härstammar från gällde ju Stockholms Stad. Inkluderar vi kranskommuner så sjunker beloppen i kronor, men ökningen i procent är ungefär densamma. Alltså, köpte du en bostadsrätt i, säg, Huddinge 1990 för 200 000 kronor, så har den ökat till cirka 1 miljon kronor vilket motsvarar en värdeökning på 800 000 kronor, och efter skatt på 22 procent 624 000 kronor.

För de allra flesta människor finns det inga större privata affärer man kan göra än de som handlar om att köpa och sälja bostad. Varför är det så? Jo, för att en bostad är den enda godtagbara säkerhet som en vanlig människa normalt har, och som banken accepterar för att låna ut mycket pengar. På grund av att banken får en så bra säkerhet för lånet är dessutom räntan du måste betala den lägsta du kan få. En person som inte har några tillgångar alls, som bor i en hyresrätt, och som plötsligt får ett akut behov av pengar kanske tar ett sms-lån på 3000 kronor. Räntan de lockar med där brukar ligga på ungefär 120 procent. Personen i exemplet ovan med bostadsrätten i Huddinge skulle inte behöva betala mer än 3-4 procent för samma lån. Alltså, även om man inte säljer sin bostad - någonstans ska man ju bo - så har man i alla fall fått en värdestegring i den som man låna pengar på till mycket förmånliga villkor. Och har bostaden ökat i värde med, till exempel, en miljon kronor så är ett plötsligt behov av ett belopp på, säg, 100 000 kronor inget problem, förutsatt så klart att du har råd att betala räntan. Men räntan på ett lån på 100 000 kronor för Huddingepersonen ovan skulle bara kosta 200-300 kronor i månaden.

Att äga sin bostad i Stockholm under de senaste minst 40 åren har varit en god affär. Det handlar inte om spekulation, utan om en successiv buffert som har vuxit, som har givit en extra trygghet för alla som har ägt en bostadsrätt, villa eller ett fritidshus. Det är det jag undrar om du har berättat för dina väljare, för vilka du propagerar för boende i hyresrätt.

Visst finns det en baksida, det har ju exemplet USA visat med all önskvärd tydlighet på senare år. Alltså, att marknadsvärdet på en bostadsrätt sjunker så mycket att banken inte längre godtar den som säkerhet för lånet och kräver att du säljer den och betalar tillbaka ditt lån. Men det har knappt inträffat i Sverige de senaste 40-50 åren. Det ligger för övrigt i bankernas intresse att inte börja agera på det viset, eftersom effekten av det skulle bli att marknadspriserna på bostäder sjönk ytterligare och att bankerna själva skulle förlora ännu mer pengar. Det är bättre för bankerna att ha is i magen även om det skulle bli lite skakigt på marknaden, hittills har fastighetsmarknaden i Stockholm återhämtat sig de gånger den har varit skakig.

För övrigt finns det risker med det mesta. Man kan till exempel bli uppsagd från sitt jobb. Sitter man då på en hyresrätt ligger man dåligt till. Sitter man på en bostadsrätt kan man i värsta fall sälja den och kanske lyckas köpa ngt mindre och billigare.

Jag inser att du har ideologiska synpunkter på privatägande över huvudtaget, men jag antar att du inte tror att privat ägande kommer förbjudas i Sverige. Förordar ens du/Vänsterpartiet det idag? Men så länge det inte är förbjudet att äga sin bostad och om fastighetsmarknaden i Stockholm fortsätter att vara den goda investeringen den har varit under de senaste minst 40 åren, kommer det ske en automatisk segregering i samhället bestående av en del av befolkningen som har en extra buffert, utöver pensionen, på hundtusentals kronor, ofta miljonbelopp - och en del, som inte har det. Det är det jag undrar, Ann-Margarethe, om du har berättat för dina väljare att de som valde hyresrättsboende 1990, istället för att låna pengar till en bostadsrätt, gjorde ett mycket dåligt ekonomiskt val. Jag tycker nämligen att du har ett ansvar att göra det, för jag tror att rätt många människor som röstar på dig och som av tradition bor i hyresrätt, inte riktigt har koll på det här.

För att förekomma dig: ja, visst finns det människor som inte skulle fått ett lån av banken, på grund av att de inte har en fast inkomst. Men jag antar att fördelningen av arbetslösa mellan partierna är rätt jämn och att alltså kanske 90 procent av Vänsterpartiets väljare hade kunnat göra valet mellan hyresrätt och bostadsrätt 1990.

Av Carl Olof Schlyter 25 sep 2012 12:30