Jag var en fin flicka
det är jag säker på
Jag stod under den stjärnklara himlapällen
och frågade stjärnorna "Vem är jag?"
Inget ont i det
Dessförinnan kanske jag utnyttjade min ställning
till att trampa neråt
men när jag väl kom underfund med det
slutade jag direkt
Då var jag inte speciellt gammal
Någon trodde att jag var en madonna
som sett mig på bussen
på väg till skolan
Mitt madonnalika ansikte uttryckte ett lugn
som absolut inte stämde med verkligheten
Jag var en ytterst skärrad
men likaväl fin flicka
Motsättningarna i närmiljön
fick mig att skratta och rodna om vartannat
Jag mådde helt enkelt inte bra
Åren gick, katastroferna avlöste varandra
men den fina flickan löste allt
Även om hon själv tyckte att hon var värdelös
lyckades hon tilltala en del vilsna själar
på sin väg mot friheten
Jag var ett skadat barn
Skadat på ett sätt
att mina blodbanor löpte kors och tvärs hej vilt
Jag höll på att dö i tron
att jag inte hade något värde
Men jag var en fin flicka
som inte hade någon enda famn
att krypa in i
Mina snyftningar kvävdes av brutala händelser
jag inte kunde identifiera
Ett försök att hitta ömheten i andras olycka
De roffade åt sig av min tunna självtillit
bit efter bit
De tog jag gav
Jag var ett rö för vinden
Jag gav bort mig själv
ända tills nyligen
då jag återupptäckte den fina flickan i mig
Jag älskar henne
som hon borde blivit älskad då
där under stjärnhimlen
i frågorna som aldrig fick svar
då jag var helt utlämnad
åt andra
En del trodde jag var en madonna
Av Pia Isaksson 21 jun 2012 12:59 |
Författare:
Pia Isaksson
Publicerad: 21 jun 2012 12:59
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå