Föreslå ändring | Skriv ut | Tipsa | Dela

Ärlighet

När jag sa sanningen blev du arg

När jag sa sanningen blev du arg, och när jag undanhöll dig den kallade du mig lögnare
Inget av det hade jag förtjänat
Med ord förklarade jag mina känslor som du bittert kväste, och ofrånkomligt skjutsade du mig in i den andres famn som öste över mig komplimanger.
Då jag sökte din famn puttade du bort mig, skyllde på jobb, sjukdomar och annat
När jag ringde dig sa du att du inte hade tid
Varje kväll somnade jag med huvudet fullt av tankar på att gå, men vaknade dagen därpå med en vilja att fortsätta kämpa

När jag sedan berättade sanningen, bad du mig försvinna ur din åsyn, aldrig mer ringa eller komma, kallade mig lögnare och slinka.
Det enda jag ville ha då och nu är din kärlek
Men du drog den i smutsen, förnedrade mig och dig själv, sänkte oss till ett jag och du.