Lagen mot kränkande smygfotografering ett hot mot yttrandefriheten

En sommarnatt vaknade jag av två mansröster, utanför mitt fönster, de stod precis utanför huset där jag bor, vid staketet och urinerade in i vår häck.

"Menar ni, att ni har rätt att pinka i vår häck?", frågade jag genom fönstret, utan att vara det minsta otrevlig. De två blev så snopna att de missad och höll på att pinka i byxorna, medan de snabbt lunkade iväg.

Jag ångrar fortfarande lite att jag inte tog fram kameran och fotograferade de två ofredande förbrytarna, för att sedan ge till min hyresvärd. Hade jag då gjort mig skyldig till kränkning av de två individerna, för att på öppen gata, förvisso mitt i natten, ställt sig och uträttat var sitt behov på privat egendom?

Här finns det anledning att söka stöd hos moralläran; rättighetsetiken, representerad av filosofer som Robert Nozick och Judith Thompson, och lyder i korthet att då den enskildes privata egendom kropp eller annat ting inskränks av stat eller någon annan, på olagligt vis, har individen rätt att betrakta sig som kränkt. Förutsatt att vederbörande tillskansat sig egendomen på hederligt vis, så att ingen annan människa kränkts. Allt som sker i offentlighetens ljus bär individen själv ansvar för. De två männen som urinerade på öppen gata, in på en privat mark, kränkte därmed en annan människas egendom, och skulle själva ha burit ansvaret för om de blivit plåtade vid sin gärning.

Hur är det då - om någon stannar till vid en parkeringsplats längs vägen, för att uträtta sitt behov, omfattas dessa då av rättighetsetiken? Om förbipasserande bilister tutar på personen? Eller om någon befinner sig i diket och blir upprörd över den olagliga gärningen, och fotar manspersonen som står med gylfen nere? Svar: Nej, han bär fortfarande ansvar för det han gör offentligt.

Om han står längre in i ett skogsbryn eller buskage då, och gömmer sig? Svar: Då har han i varje fall försökt att dölja sig för allmänheten. Men om någon skulle gå förbi och roa sig med att plåta ändå? Svar: Visst finns det då skäl för personen att uppleva sig kränkt, då de denne har gjort sitt bästa för att gömma sig, men jag är ändå inte helt övertygad om att rättighetsetiken omfattas. Det är ju ändå i skogen, där andra har rätt att vistas, och det är olagligt att uträtta behov inför andras åsyn.

Med de unga kvinnor, som den senaste tiden utsatts för sexuella trakasserier via de sociala medierna, som utgångspunkt ska justitieminister Beatrice Ask den 1 juni klubba igenom en lag om "kränkande smygfotografering". Detta till Journalistförbundets stora fasa, då det utgör ett rejält hot mot vår yttrandefrihet. Radio Jönköping intervjuar en legendarisk pressfotograf, vid namn Kaj Rehn om temat. Han hänvisar till en gång då kungen låg på sjukhus och han själv klättrat upp i ett träd, för att ta kort på "hans majestät" genom fönstret. Kränktes därför kungens integritet? Svar: Nej, fotografen tillskansade sig bilden utan att otillåtet träda in i lokalen där kungen behandlades. Hade han klätt ut sig till sjukvårdspersonal eller som patient och knäppt kortet, skulle kungens integritet ha kunnat betraktas som kränkt.

Den nya lagen har inte bara väckt frustration inom Journalistförbundet, utan i flera andra fackförbund, till exempel TCO. Ur ett yttrandefrihetsperspektiv har smygfotografering ett stort informationsvärde, och då framstår upprinnelsen till den nya lagen föga värd. Lägg därtill att jag syftar på sammanhanget, inte brottet i sig. Som Journalistförbundets ordförande uttryckte i radion: "Det finns andra sätt att komma åt detta brott."

Av Yohannis Petersson 05 mar 2012 12:22