Valda dikter, del 2

Naturligtvis är vi varandras rädsla;
Det villkor kärleken bestämt.
Den äter tuggor ur vår glädje
Och föder den på samma sätt.
Så låt oss leka trädgård:
Att vi ser allt från första början.
Alla dörrar öppnas och där står vi
Nästan färdiga i ljuset.
Nästan värdiga.





Jag flyger över. Jag gör som Du;
Smakar på allt.
Ser hur tyg skärs till och kläder sys.
Solljus tiger varmt och brända hus.
Såddens trots och längtan.
Snickarens händer.
Minns Du min beslutsamhet?
Alla mina löften?
Vi beskriver såren tills de läks.





Det här är ett främmande land.
Här sover åkrarna och träden.
Vissa djur kan plundra sinnen;
Bryta drömmar. Ödelägga drömmar.
Dit utjagade getter
Återvänder ifrån öknarna.
Herdarna röstar om framtiden.
De sveper med lyktor.
De samlar mörkret.
Ett avgränsat land med branta sluttningar
Där på låga växter mörker odlas.

Av Sam Carlquist 02 feb 2012 11:18