Pynta

Skrattande drar jag åt mig fötterna för att de inte skall synas, och stänger garderobsdörren då jag hör steg i hallen. Tyst som en mus kikar jag sedan mellan spjälorna och ser hur moster Elsa kommer in i rummet iklädd bara mamelucker och en ryslig behå som gör så att fettvalkarna pyser ut lite här och där.
Hon sätter sig på sängen, och drar med stor koncentration på sig strumpbyxorna medan tungan ligger i mungipan som en murena på vakt i sitt bo.

När Moster lyckats med uppdraget går hon fram till garderoben och drar av den röda klänningen från hängaren, sedan tar hon av sig glasögonen och torkar svetten från ansiktet under upprepade stönanden.
Moster drar till sig en pall som är överfull av kläder, puttar ned dem på golvet och sätter sig på den framför den gamla spegeltittaren där hon hängt massor av halsband och sjalar på sidorna.

Min mosters man tillhör en av de rikaste i stan, och hittade henne på den gamla teatern där hon på den tiden var stjärnan. Hennes sång fyllde kväll efter kväll ägarens kassakista, och han hade även försökt kurtisera henne, men misslyckats.
Det enda både männen tyckte var underligt med moster Elsa var henne förmåga att pynta sig själv och förvandla den vackra kvinnan hon faktiskt var, till en fågelskrämma med alltför mycket smink, och underliga kläder som smyckades med hundratals paljetter.
Hon klädde inte upp sig, utan ned sig.

Moster ställer sig framför spegeln, vrider sig hit och dit för att se kroppen från alla vinklar, men ser inte riktigt nöjd ut.

Plötsligt lyser hon upp och höjer ena pekfingret i luften. Det frasar av kjolarna som ligger i omlott runt henne, och jag hör hur det långa gråa nysprayade håret slår mot hennes rygg då hon hastar till garderoben, sliter upp den och sträcker sig upp mot hatthyllan.
"Du?" säger moster Elsa förvånat då hon ser mig. "Vad i allsindar gör du här? Din mamma är redan färdigklädd och väntar på dig där nere." Hon ler och ögonen glittrar när hon drar bort galgarna en efter en."Är det den här du letar efter?"
Moster plockar ut en klänning som jag älskat sedan den dagen jag såg den.
"Vill du låna den idag?"
Jag nickar oförmögen att svara.
"Törs du motsätta dig din pappa då? Han hatar de här tingeltangelklänningarna, och brukar ha många elaka ord att ösa ur sin spann om dem."
Om igen så nickar jag.
"Nå, då så min sköna, marsch in i ditt rum så kommer jag efter med den här."

Du förstår moster Elsa är min favorit, och jag älskar hennes stil, men jag är lite mindre sminkad än hon.

Av Anitha Östlund Meijer 02 jan 2012 11:55