Mönster

I vårt förhållande såg jag tidigt ett klart mönster
Du var den ledande, jag den efterföljande
I stora frågor bestämde du helt
I små hade jag en del

Du tryckte ned mig till ingenting
Ett dammkorn så litet att det knappt syntes
Samma dag jag stod med kniven redo att dra ett långt band av blod över handleden
Kom du in genom dörren, såg chockat upp på mig och sade;
"Hur vågar du ta det där steget utan att rådfråga mig?"
Den enda textraden fick mig att vakna upp

Några dagar senare stod jag på trottoaren utanför vårt fina hus
Fattig som en lus, men rik på frihet
Enkelt klädd, men lik en drottning i hållningen
Stolt över att jag var jag och ingen annan

Av Anitha Östlund Meijer 15 nov 2011 22:32