Barn med ADHD platsar sällan i junioridrotten

Du vet Michael Phelps, världens bästa simmare. Han som kallades för "the pool side pest" där han hängde och slängde runt bassängen när storasyster simmade. Han har ju ADHD. Tror du att han har blivit en så fantastisk idrottare trots sin ADHD eller tack vare sin ADHD? Ponera att det är det sistnämnda. Det är faktiskt dubbelt så vanligt att elitidrottare har ADHD som att någon i den totala befolkningen har det. Säger det dig något?

Om jag säger att 45 av barnen utan ADHD deltar i en lagidrott och, att 44 av dem deltar i en förening som bedriver ensamidrott, men att motsvarande siffror för barnen med ADHD bara är 16 och 15. Säger det dig något?

Per Ahlin skriver i DN:s sportbilaga idag: "I Stockholm selekterar man för tidigt. Det är ett jätteproblem. Vi är två miljoner människor men får fram lika många landslagsspelare som Gotland. Det visar att vi satsat på fel hästar från början." Då tänker han kanske inte på barnen och ungdomarna med ADHD? Men det gör jag. Ja Stockholm, ni satsar kanske fel? Ni tappar kanske de bästa innan de ens har kommit igång?

Min son har ADHD. Han är skicklig motoriskt. Snabblärd. Extremt motivationsstyrd. Vid nio månaders ålder gick han utan minsta problem. Vid fyra års ålder lärde han sig cykla på en eftermiddag. Skridskor lärde han sig åka helt obehindrat efter en enda dags övning med sexårs. Vi hade inte övat hemma innan. Han har redan provat, teater, simskola, judo, capoeira, gymnastik, äventyrsgympa Korpens alla kan vara med, bandy inte innebandy utan skridskobandy, basket. Han har inte hunnit fylla nio.

Att ta instruktioner, vänta på sin tur, förstå det outtalade, mäkta med det ostrukturerade. Det är en stor utmaning för honom, för många barn med ADHD. Jag förstår att det också kan vara en rejäl utmaning för dem runt omkring. Att klara av ett barn som hellre klättrar i ribbstolen än lyssnar på instruktionerna på äventyrsgympan. Som tycker det är så kul med de grekiska ringarna att han hänger och slänger där som krakel spektakel tills det bildas en kö bakom honom. Ett barn som är jätteduktigt på att åka skridskor och spela pucken men som inte orkar vänta på sin tur och som blir stressat när det är för ostrukturerat, för många barn, för få tränare. Som blir så stressat att det kanske helt plötsligt åker omkring och puttar omkull de andra barnen på isen, som en förstärkning av det allmänna kaoset. Ett barn som plötsligt vägrar gå till gymnastiken om tränaren byts ut. Ett barn som fixar att stå på händer på Capoeiran men inte att låta medicinbollen i hörnet av rummet vara ifred. Jag förstår att det är en riktig utmaning. Som "the pool side pest" ungefär…

Men det barnet kanske klarar att delta med rätt tränare, med en extraordinär tränare. En tränare som visar med hela kroppen istället för långsamt och omständligt och med ord. Med lagkamrater som stöttar, om deras föräldrar orkar förmedla inställningen att alla får vara med.

Varför inte prova? Det kanske betalar sig i längden? Det kanske är just precis att satsa på de rätta hästarna? Och det är ju ändå förhållandevis lätt i så fall. Att inte selektera för tidigt. Att ibland ha överseende med att barn mognar i olika takt. Att ha tålamod. Att ha inställningen här får alla vara med och vi hjälps åt. Vad tror du?

Det finns många fördelar med ADHD. Förmågan att hyperfokusera. Det enorma drivet. Smärttåligheten i alla fall för vissa. Envisheten. Impulsiviteten och förmågan att göra det oväntade. Kreativiteten. Snabbheten. Alltsammans kännetecknande för ADHD.

Hade Michael Phelps, Pelle Fosshaug, Frank Andersson, Gunde Svan, Magic Johnson och Michael Jordan platsat i någon idrott i Stockholms stad som åttaåringar idag. Fundera gärna en stund på det. Eller så läser du den fina intervjun med Nåkkve Balldin i Ystads allehanda från år 2009.


Artikel: ADHD Athletes: Inspiring Sports Stars with Attention Deficit.

Malene Larssen i samarbete med föreningen Compassen: "Man dör inte men man blir en ganska knäckt människa - 300 föräldrar i undersökning om hur barn med adhd/autism/aspergers upplever skola, fritid och familjeliv". Aduct förlag

Av Anja Wikström 15 nov 2011 11:58