Slutstation: Vangården

Som andranyhet i våra vanligaste medier, efter "Vem ska delta i Melodifestivalen?", kommer vårdföretaget Carema. Alla talar om dålig äldrevård just nu. På TV förfasar de sig över blöjor som vägs. Sätter dem tillbaka blöjan sedan? Om den inte är plaskvåt och tung nog? Tidningarna prasslar högljutt om den skandalösa Caremavården. En äldreomsorg som kommuner och landsting lämnat ifrån sig till privata "aktörer" av kostnadsskäl. Ni har hört det förr - fattighjonen för 100 år sedan som auktionerades ut till den bonde som tog minst betalt av socknen...

Man prutar brutalt på livsvillkor och kvalitet för våra sista år här på jorden. Summor som man kan snåla in på åldringspengen från din kommun svischar iväg till företag i fjärran länder där skattesatserna passar de s.k. riskkapitalisterna. I princip nolltaxering. Där har dem registrerat sina "företag" som i vårdbranschen generar saftiga summor åt sina aktieägare. Våra skattepengar försvinner med ett sörplande ljud ner i avloppet eller sprids genom luften och bort över haven, istället för att sköta omsorgen av våra äldsta, de utarbetade och de sjuka.

Det cheferna kan snåla in på blöjbyten på de inkontinenta "gästerna" eller lakan, tvättbyten och matportionernas pris ger bonusar åt ledningen. Istället för bonusar till de "intagna", de som måste stå ut med njuggheten. Den chef som kan driva sin avdelning under budget hyllas av ledningsgruppen istället för att bestraffas eller lagsökas av brukarna för uppenbar förskingring av "de intagnas" medel. Jag säger "intagna" eftersom vi här talar om människor i dåligt skick som bara med största ansträngning kan söka sig ett annat boende. Och vars anhöriga sällan kan bidra med omvårdnad dygnet runt.

Det är lätt att föreställa sig den ångest, skräck och leda som drabbar den krasslige och trötta gamling som ser ökad vanskötsel av sig själv, lokalerna och en gradvis försämrad kost. Sett ifrån den säng han måste ligga i till kanske framåt kl. 10 på förmiddagen. Personalbrist, säger de jäktade som stormar in och påstår att det är sängdags redan kl. 15. Farbror får gå ut en timme på fredagar, säger dem också. I fredags var det ovanligt stor personalbrist så det blev att sitta inne i rullstolen och nicka framför TV:n. Ättestupan kan ses som ett humanare alternativ - hemma i Norrland fanns ett högt berg där dem rullade gamlingarna utför stupet när dem inte längre kunde tugga gröten...

Som blivande klienter i förnedringsmaskineriet "Vanvården på Vangården" funderar vi väl alla hur vår sena ålderdom skall gestalta sig. Höstens skandalskildringar och Caremas haverier fyller oss med olust och man undrar - hur kunde det bli så här?

De jag valde till att bevaka allmän anständighet i vårt land sitter nu med riksdagspensioner på 80 000 i månaden. Fotfolket får nöja sig med 15 000. Ökad jämlikhet, sa dem. Lurad! De blåste oss på konfekten. Carema, here we come - bara att bita ihop. Så det knastrar i löständerna.

Av Lennart Lundwall 13 nov 2011 02:06