"Kriget gjorde moderaterna till demokrater"

Jag har använt tre källor i denna artikel. De är dels Henrik Arnstads artikel i SvD den 22 oktober 2011 med rubriken "Visionerna saknas i S", dels Sverker Oredsson svar i SvD den 31 oktober 2011 med rubriken "Borgerligt demokratistöd redan under krigsåren", och slutligen Arnstads svar samma dag i SvD med rubriken "Kriget gjorde moderaterna till demokrater."

Inledningen i Arnstads första artikel har följande lydelse: "Under storhetstiden på 1900-talet var det socialdemokraterna som byggde framtiden. Sedan tog nyliberalismen över begreppet och det är just avsaknaden av framtidsdrömmar som är vänsterns stora problem."

Inledningen till replikskiftet har följande lydelse: "Högern och Folkpartiet tog visst ställning för demokratin under andra världskriget och åren därefter." Det skriver professor Sverker Oredsson som svar på Henrik Arnstads debattartikel den 22/10. Svårt att avgöra var gränsen går för symboliskt motstånd, menar Henrik Arnstad.

Arnstad påpekar att det var socialdemokraterna som byggde framtiden medan högern fortfarande var präglad av konservatism. Högerledaren Jarl Hjalmarsson hade tidigare yttrat att han ville "mala sönder den demokratiska ideologin och ersätta den med egna positiva begrepp." Det fick han inte tillfälle att genomföra i praktiken då det fattiga och eländiga förflutna hade ersatts av ett välfärdssamhälle i socialdemokratisk tappning. Folkpartiet skulle ha föredragit en tysk seger de viktiga åren 1940-41, påstår Arnstad.

I replikskiftet gör Oredsson följande påståenden: "1. Högern var inte under åren 1945-1968 präglad av antidemokrati. 2. Folkpartiet hade förvisso inte föredragit en tysk seger under andra världskrigets kritiska år 1940-41 Påståendet är helt absurt. 3. Liberalismen förmådde inte bara göra symboliskt motstånd angående socialdemokratins hegemoni. Det var folkpartiets och särskilt Bertil Ohlins kraftiga motstånd som gjorde att socialdemokraterna avstod från socialistiska planer efter 1948 års val."

Arnstad svarar att det är korrekt att högern efter 1945 inte längre präglades av antidemokrati. När det gällde stödet till fascister gällde att liberaler föredrog svartskjortor framför kommunister. Under 1930-talet hette det "hellre Hitler än Stalin även i Sverige".

Av ovanstående resonemang framgår hur sent som högern blev riktigt demokratiska. Högerpartiet, moderaternas föregångare, blev inte riktigt demokratiskt sinnat förrän efter slaget vid Stalingrad 1943, om ens då. Det berodde kanske på att man stödde Finlands kamp mot Sovjet i vinterkriget 1939-40 och eftersom Finland ingick vapenbrödraskap med det nazistiska Tyskland 1941 behöll vissa högermän sina sympatier för Tyskland. Kungen, Gustav V, hoppades på tysk seger i kriget mot kommunismen, vilket han meddelade i ett brev till Hitler. Genom de allierades seger i andra världskriget blev demokratin återinförd i Västeuropa, och efter Berlinmuren fall 1989 också införd i Östeuropa.

Av Yngve Karlsson 04 nov 2011 12:57